Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Palme – för en ny generation

/
  • Olof Palme mördades 1986 och nu är tiden mogen för en ny generation att lära sig om vem han var som människa och politiker.
  • Olof Palme var inte bara ett känt namn i Sverige. Även internationellt var han stor, här hälsar han på hos Fidel Castro vid sin Latinamerikaresa 1975.Olof Palme i en intervju med brittiske David Frost.
  • Maud Nycander och Kristina Lindström. Duon som har gjort dokumentären ”Palme”.

Annons

En av 1900-talets mest kände politiker och en av århundradets mest spännande personer, som har påverkat tiden och funnits med under hela ens uppväxt. Så beskrivs Olof Palme av regissören Maud Nycander.

I dag går dokumentären ”Palme” upp i stora delar av landet. Siktet är främst inställt på en ung publik, som inte var med när Olof Palme var politiskt aktiv. För alla som var barn när han blev mördad är det onekligen kittlande att se bilder från en tid då en politiker kunde bli avspänt intervjuad och filmad medan han bytte om i ett vanligt omklädningsrum eller utan tvekan åkte till ett ockuperat kårhus och läste lusen av studenterna.

Oavsett ålder är det garanterat intressant och se hur hans arrogans och briljans spelade dubbel i den tennismatch som hans liv liknades vid av Harry Schein.

Med hjälp av ett enormt arkivmaterial och nya intervjuer med bland andra Ingvar Carlsson, Annette Kullenberg och Roy Andersson har regissörerna Maud Nycander och Kristina Lindström försökt skapa en nyanserad bild av den komplexa personen Olof Palme.

– Vi har ju suttit och känt massor av saker för honom under arbetets gång. Vi har beundrat honom och blivit arga, irriterade, trötta och fascinerade av honom, säger Kristina Lindström.

Finns det en risk att man

mytologiserar Palme?

– Ja, självklart och jag tycker att vi har försökt att låta bli det och vrida och vända på alla sidor. Men det finns säkert en risk för att han skulle kunna bli en sagofigur längre fram, säger Maud Nycander.

Framförallt visar filmen en svunnen tid, på gott och ont. Som när ambassadören Harald Edelstam ringer hem till Palmes kök under militärkuppen i Chile och de två bestämmer att han ska börja ta emot och rädda chilenska flyktingar.

– Det ska ju gå via UD, de gör ju inte enligt regelboken och i många andra situationer så skulle man kanske inte alls uppfatta det som lika charmigt, säger Maud Nycander.

Det som berör mest är de privata super 8-filmer som familjen Palme bidragit med. Och naturligtvis scener från begravningen, då en ung Anna Lindh håller tal. ”Palme” blir en emotionell upplevelse redan från start, då filmarna har valt att inleda med skotten på Sveavägen. Men för Maud Nycander och Kristina Lindström var det viktigt att lyfta fram människan Olof Palme, snarare än att fokusera på hans död. Uppdraget att göra filmen har också varit behäftat med en viss bävan.

– Eftersom han dominerade politiken under så lång tid, och var en person som alla som då levde hade en uppfattning om och visste vem det var. Han var så mycket ett begrepp. Han var ju Palme, säger Kristina Lindström.

Mer läsning

Annons