Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pang och bom – så enahanda!

/

Med tanke på sin blockbusterstatus är denna variant på temat krigiska utomjordingar med invasionsplaner ännu så länge bara en måttlig framgång. Det är ­inte särskilt svårt att förstå varför.

Annons

En mer enahanda actionrulle än den här har jag nämligen inte sett på länge. Det smäller och exploderar nästan från första stund, och slutar inte förrän nästan två timmar senare.

Fast det är klart att det måste höras och synas när jorden blir invaderad. Redan när historien tar sin början ser det illa ut för världen. Los Angeles är ett av de sista fästena, så nu gäller det att rädda vad som räddas kan.

Marinkåren står i frontlinjen, och garvade Sgt Michael Nantz med pluton ska göra sin del genom att lokalisera och rädda civila som blivit fångade i ett territorium som är under utomjordingarnas kontoll i centrala Los Angeles.

Jag kom inte helt osökt att tänka på två år gamla ”District 9” och icke minst den snart dvd-aktuella och lite orättvist utskällda ”Skyline” när ”World Invasion” rullade på bioduken, men frågan är om de här filmerna har så mycket mer gemensamt än sin närvaro av utomjordingar när allt kommer omkring. Där den sydafrikanska sleepern närde en slags vardagsrealistisk ton med vissa tankeväckande drag och trots Skyline trots allt baserades på ett visst mått av krypande obehag satsar regissören bakom denna skapelse helt på kraft och testosteron utan tillstymmelse till subtilitet.

Det är oavbrutat pang på rödbetan med förstörelse in absurdum och massivt skjutande för nästan hela slanten, och inte så mycket mer. Naturligtvis är det hela välgjort, och det är aldrig fel att se vare sig Aaron Eckhart eller Michelle Rodriguez förgylla med sin närvaro. Men det går för den sakens skull inte att bortse från att World Invasion är en tjatig och kanske vad värre är, oftast inte särskilt spännande skapelse.

Peter Eliasson

Mer läsning

Annons