Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rätt ton för de allra minsta

/
  • Lilla Anna och Långa Farbrorn – kompisar sedan 1960-talet. Nu är den andra filmen aktuell med historier baserade på Inger och Lasse Sandbergs böcker.

Lilla Anna och Långa Farbrorn är tillbaka, och den här gången är de involverade i mer actionladdade situationer än någonsin. Nej, så är det förstås inte. För är det något de här figurernas äventyr aldrig kan karaktäriseras som, så är det rafflande.

Annons

Däremot kan det vara värt att betona att denna skapelse enbart består av berättelser med Anna och Farbrorn rakt igenom. Förra årets ”Var inte rädd Långa Farbrorn” bestod ju som bekant endast av återuppvärmda ”Spöket Laban”-kortisar med ovanämnda duo som sammanhållande länk.

Någon länk att tala om finns emellertid inte här. Det är sex kortisar rakt upp och ner med de två omaka vännerna i full färd med att röja skråp, göra en tårta eller bygga en koja. Alla dessa vardagliga ting skildras förstås ur ett barnsligt och naivt fantasifullt perspektiv där knattarna i publiken i bästa fall kan lära sig något samtidigt som den fege Farbrorn gör det.

Allt är således så uppbyggligt och rätt som det bara kan vara, men upphovsmännen har samtidigt funnit en ton som talar med precis rätt nyans till de allra minsta. För en vuxen man som undertecknad ter sig det hela förstås som en aning segt och simpelt, men för den sakens skull går det inte att bortse från dess avsevärda charm och konsekventa ambition att anpassa sig till sin målgrupp på ett vettigt sätt.

Peter Eliasson

Mer läsning

Annons