Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tim Burton har hittat rätt i mörkret

/
  • Tim Burton hämtar inspiration från en rad klassiska skräckfilmer i berättelsen om skolpojken Victor Frankenstein som med teknikens hjälp försöker ge sin döda hund nytt liv.

Ryktet säger att Disney gav Tim Burton grönt ljus för ”Frankenweenie” först efter det att ”Alice i underlandet” blivit en megasuccé.

Annons

Så är det säkert. Denna framgång gav honom chansen att förverkliga ett gammalt drömprojekt som inte nödvändigtvis tilltalar en jättepublik.

Det sistnämnda insåg farbror Walts bolag på ett tidigt stadium. För det är ju så det är. Svartvita ”Frankenweenie” är precis som Burtons tidigare verk ”Corpse Bride” och den Henry Selick-regisserade ”A Nightmare Before Christmas” en märklig, knäpp matinéskapelse för företrädelsevis vuxna tilltalade av det mörka och bisarra.

Precis som titeln antyder handlar det om ett slags nytolkning av den klassiska Frankenstein-berättelsen. I handlingens centrum möter vi lille Victor. Han är något av en ensling som mest sitter och pular på sin kammare. Hans enda vän är familjens hund Sparky, en charmerande sällskaplig jycke, vars insatser i lillhusses monstruösa kortfilmer gör stor succé inom hemmets fyra väggar. Dessvärre slår tragedin till när Sparky blir överkörd och förpassad till den stora hundhimlen. Victor blir förkrossad, men inspirerad av den nye naturvetenskapsläraren ger han sin ögonsten nytt liv till tonerna av blixtar och dunder.

Detta är dock bara början på historien. För givetvis uppstår komplikationer som i slutänden utmynnar i en fullskalig hyllning till gamla monsterfilmer. Allt utspelat i en stiliserad idyllisk förort, som hämtad ur ”Edward Scissorhands” för övrigt, och detta är inte de enda man känner igen från tidigare Burtonskapelser. Mycket är välbekant, vilket av den surmagade skulle kunna betraktas som något negativt. För egen del har jag dock svårt att gnälla över vad Burton åstadkommit den här gången. Berättelsen må vara en aning lös i konturerna, men inspirationen är påtaglig.

För Frankenweenie är det roligaste som Burton fått till på ett bra tag. Filmen framstår som en gotiskt svärtad variant på en gullig Disneyfilm, och kommer undan med det. Inte minst de glåmiga nördkidsen i handlingens centrum utgör en frisk fläkt av det sträva slaget. Samma sak gäller Mr. Rzykruski. Naturvetenskapsläraren är kolossalt kul, som åldrande och något läskig sanningssägare som sparkar in idiotins öppna dörrar på ett föga subtilt sätt.

Peter Eliasson

Mer läsning

Annons