Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Underhållande lek med vampyrklyschor

/

Den första versionen av ”Fright Night” såg dagens ljus redan 1985, och var en kärleksfullt komisk hyllning till gamla vampyrrullar i modern tämligen påkostad b-filmstappning.

Annons

Skrämselelementen och make upeffekterna kändes också helt rätt, så i slutänden var det inte överdrivet svårt svälja helheten fullt ut. Samma sak kan dock inte sägas om denna nyinspelning. Till skillnad från originalet känns det här föga förvånande mer kalkylerat och inte alls gjort med samma känsla. Dessutom är humorn inte lika framträdande här. I stället blir man serverad en rakare och mer effektspäckad vampyrdramatik.

Givetvis följer man originalet rent handlingsmässigt i stort sett rakt av. Således får vi stifta bekantskap med Charlie Brewster, en nyfiken tonåring som misstänker att nye hunkige grannen Jerry Dandridge är vampyr. Givetvis är det ingen som tror honom, allra minst hans charmade moder. Men Charley ger sig inte. Det faktum att Jerrys fönster är svartmålade måste väl betyda något, så vår unge hjälte fortsätter sina efterforskningar.

Precis som i den ursprungliga filmen leker man även här med vampyrklyschorna på ett underhållande sätt. De nödvändiga ingredienserna, inklusive krucifixet, pålen och brinnande blodsugare finns med här också. Sedan har förstås Colin Farrells farlige vampyrsnygging en mystisk erotisk dragning som går hem hos damerna också medan David Tennants Russell Brandliknande illusionist personifierar mannen med viss vampyrfixering.Peter Eliasson

Mer läsning

Annons