Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Uppfriskande – trots klyschorna

/
  • En vetenskaplig expedition med internationella forskare får problem när andra världskriget bryter ut i ”En fiende att dö för”.

Året är 1939. På en båt i Svalbard befinner sig en grupp forskare av skilda nationaliteter. Världen skakar runt omkring. Andra världskriget väntar.

Annons

Peter Dalles ”En fiende att dö för” faller för klyschor men är ändå uppfriskande.

Filmen handlar om Pangea-teorin, en idé om att de olika världsdelarna för länge sedan inte var olika, utan samma. En grupp forskare beger sig ut på en båtexpedition i Svalbard för att undersöka saken.

Expeditionen leds av två tyskar, nervöse Friedrich och expeditionens enda kvinna, Leni. Med finns också den neutrale svensken Gustav de Geer, två engelsmän, den ryska besättningen och den ocharmiga norska kapten.

Kollisionen är oundviklig. Andra världskriget är på ingång och tysken Friedrich känner påtryckningar från hemlandet, han stammar fram en välkomsthälsning och erbjuder alla i forskningsteamet tyskt medborgarskap. Samtidigt invaderar Tyskland Polen och snart har England och Frankrike förklarat krig gentemot Tyskland.

Forskarna på båten vill inte välja sida, de vill stå över nationaliteter och övertygelser. Men det ska visa sig att det inte är så lätt.

”En fiende att dö för” är ett drama av politisk karaktär. Filmen utspelas mestadels på en båt och närvaron och klaustrofobin finns där. Dalle låter oss få komma nära, både karaktärer och miljö. Så nära att den sovande frustrationen som karaktärerna bär på får den vita duken att ibland darra.

Tyvärr fastnar karaktärerna i en del klyschor. Richard Ulfsäter spelar svensken Gustav de Geer. Vi har tidigare sett honom i humorserien ”Playa del Sol” och i långfilmen ”Darling”. Och visst gör han sin prestation bra men tyvärr är karaktären Gustav förutsägbar och tröttsam. Inte helt oväntat får han spela en avgörande roll i slutänden.

Även den norska kaptenen får sin dos av klyscha, hans rollkaraktär verkar inspirerad av en något nyktrare Kapten Haddock från ”Tintin”.

”En fiende att dö för” är Peter Dalles andra film efter tågkomedin ”Skenbart: En film om tåg”. Och visst klarar han sig fint, filmen känns till och med som ett uppfriskande bidrag till svensk film. Trots en del klyschor och trots att det tar ett tag innan stämningen är på topp.

Stina Loman

Mer läsning

Annons