Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varken hackat eller malet

/
  • Lizzy Caplan, Kirsten Dunst och Isla Fisher spelar gamla high school-kompisar som ska fira bröllop. Ett tajt gäng då men på senare tid är livet inte lika kul längre.

Annons

Att kvinnor kan vara precis lika roliga som män om de bara får chansen var den fantastiska "Bridesmaids" ett påtagligt exempel på. Saturday Nigh Live-donnan Kristen Wiig och gänget gav världen förra årets kanske största skrattfest och fick oss nästan att glömma att grabbarna i "Baksmällan" trots allt inte levererade fullt ut i sin tvåa. Det fick oss också att längta efter mer av samma vara. 

Dessvärre är inte "Möhippan" svaret på dessa böner, snarare tvärtom. Det här är nämligen till större delen en besvikelse och överlag ett närmast totalt slöseri med talang. Visserligen följs receptet för en ohämmad vulgärkomedi till punkt och pricka, graden av frispråkighet går till exempel inte att klaga på. Men roligt blir det alldeles för sällan och försöken till att addera lite allvar till mixen känns mest konstlade.

Regan, Katie, Gena och Becky är det festglada järngänget från high school. Nu dussinet år efter examen ska den sistnämnda gå åstad och gifta sig, vilket får de övriga att börja planera möhippan.

Dessvärre är bruden inte överdrivet intresserad av att partaja, men det är definitivt de övriga tjejerna. Trion börjar med en fylla och verbala dumheter inför Beckys hela tjocka släkt fortsätter med kokainsnortande och avslutar med att riva sönder bröllopsklänningen. En olycka händer så lätt, men nu måste plagget återställas i användbart skick innan bröllopsakten, vilket inte visar sig vara alldeles lätt.

Lätt har det uppenbarligen inte heller varit att få styr på den här historien. För efter den inledande hyfsade första halvtimmen går det mest bara utför. Gapigheten tilltar, frispråkigheten blir alltmer poänglös och spretigheten allt tydligare. Är "Möhippan" hämningslös komedi, romcom eller drama? Tja, ju längre filmen lider desto otydligare blir konturerna.

Det blir varken hackat eller malet även om ambitionerna säkert varit att låta komedielementet dominera. Den manusförfattande regissören har nämligen tagit i så hon spricker för att vara än mer over the top än "Bridesmaids", men tyvärr faller upptågen och skämten allt mer platt till marken ju längre det hela rullar på. För den som skriker högst är nödvändigtvis inte roligast. Som bekant.

Peter Eliasson

Mer läsning

Annons