Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Heta Hanna tar plats

/
  • ”Jag tycker om att ha kul på vardagarna och jag vill ha en månadslön – det kan jag kombinera nu”, säger ”Morgonpassets” Hanna Hellquist.

Annons

Alla drar i Hanna Hellquist just nu.

Den stigande stjärnan på mediehimlen är ny i P 3:s ”Morgonpasset”, skriver självutlämnande krönikor och ska ge ut sin debutroman.

Det luktar köttfärssås i hela Studio K 11 i Radiohuset i Stockholm när Hanna Hellquist, Martina Thun och Kodjo Akolor sänder ”Morgonpasset” i P 3. Dagens gäst är kocken Niklas Ekstedt från tv-programmet ”Niklas mat” och det är köttfärssåstävling på agendan. Stämningen i studion är nästintill hätsk.

– Jag kommer att vinna, det bara är så, säger Hanna Hellquist helt självklart.

Kanske är det just självklarheten som gjort att hon hamnat där hon är just nu. Den värmländska doldisen har fått en allt större publik för sina kåserier och självutlämnande krönikor i Dagens Nyheter och har nu tagit steget till radio.

Nu är hon sedan två veckor tillbaka reporter i ”Morgonpasset” i P 3 med nära en halv miljon lyssnare varje morgon. Och så ska hon debutera som författare i slutet av mars, när hennes bok ”Karlstad Zoologiska” släpps – en uppväxtskildring berättad via husdjuren.

– Jag gillade att vara en doldis, vilket är väldigt motsägelsefullt eftersom jag sitter här nu och pratar inför en halv miljon människor. Men jag tycker om att ha roligt på vardagarna och jag vill ha en månadslön – det kan jag kombinera nu.

Köttfärskriget är i full gång i studion och redaktionen slänger bitska, men kärleksfulla kommentarer till varandra. När så Hanna Hellquists köttfärssås vinner tävlingen börjar hon studsa runt i studion. Klackarna på hennes nyinköpta lackskor bokstavligen flyger i taket, lockarna fladdrar och hon hinner passa på att pussa Niklas Ekstedt på munnen innan hon slänger sig på telefonen.

För att ringa pappa, denna pappa som så ofta varit krönikestoff för Hanna Hellquist.

– Jag trodde inte jag var en sådan tävlingsmänniska, men det var en viktig seger för mig. Pappa hjälpte mig med receptet, säger hon på bred värmländska.

Hennes kärnfulla krönikor om familjeförhållanden, husdjur, kärlek och vänskap är så befriande ärliga att man inte kan annat än att älska henne. Till en början ganska motvilligt – man skruvar lite på sig eftersom hennes texter är så kusligt privata, ibland obekvämt självutlämnande.

Men anledningen till att så många uppskattar hennes krönikor är inte för att smaska i sig detaljer från hennes privatliv. Snarare för att de är underhållande med stor igenkänningsfaktor.

– Man behöver inte krångla till det så mycket. Mina texter är enkla och opretentiösa. När man skriver personligt sätter man sig inte på några höga hästar från början.

Det personliga har nästan blivit ett signum för Hanna Hellquists texter, något hon i bland fått kritik för när hon skrivit personporträtt för DN Söndag. Själv pratar hon om vikten av att sälja sig som reporter.

Har Hanna Hellquist blivit ett varumärke?

– Det hoppas jag verkligen inte! Det betyder ju att jag blivit stagnerad – då måste jag alltid vara glad och tokig, eller väldigt personlig, eller feministisk och arg.

Ingenting är förvånande när det gäller Hanna Hellquist. Inte ens när hon lite på skämt, men mest på fullaste allvar och mitt i direktsändning frågar kocken Niklas Ekstedt om han vill gifta sig med henne.

Hur kommer det sig att du inte är cynisk? Är det för att du inte är från Stockholm?

– Jag kan vara småcynisk ibland, men då beror det på att jag är osäker. Men jag kan vara väldigt cynisk när det gäller vissa saker.

Som vad då?

– Jag tror inte på förhållanden, man blir så konstig och jobbig och beroende. Och jag vill inte skaffa barn. Det är det mest själviska man kan göra. Min bästa idé är att man tvångssteriliserar alla människor på jorden och så bara självdör vi.

Nu låter du plötsligt väldigt cynisk.

– Ja, men det finns två delar av livet kan man säga. I det långa loppet är allt meningslöst – man kommer att dö, jorden kommer att gå under, och det är jobbigt. Å andra sidan kan jag vara glad över de små sakerna; som att jag har nya skor eller att jag träffar roliga människor, eller att jag har en katt som är jävligt söt.

Mer läsning

Annons