Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Högklassig stand up-duett

/
  • Fredrik Wikingsson och Filip Hammar framför de positiva ingredienser som publiken röstade fram. Det blev till slut Bocken… tyvärr!
  • Marita Engström, V, verkade nöjd med ”Gävle tacklar och bockar”.

Jakten är över, radarparet Hammar & Wikingsson har hittat det försvunna Gävle. Eller har dom egentligen det?

Annons

Nej, att de med publikens hjälp utsåg Bocken till stans bästa kännemärke tänder jag inte alls på. Med all respekt för den i det närmaste fullsatta salongen. Kanske blev resultatet ett annat i ”Late Night”-showen vid 22-tiden som slutade långt efter vår deadline?

Motståndaren i finalen, Brynäs (och litet annat dessutom) är i sanningens namn oerhört mycket större. Fast i den nya slogan som togs fram finns det i alla fall plats för de båda. Eller vad tycks om ”Gävle – tacklar och bockar”?

Om inte lysande så i alla fall bättre än ”Välkommen ombord” som borde ha seglat iväg österut med Briggen Gerda.

Vänsterpartistiska kommunpolitikern Marita Engström var där för att ta emot tavlan med den nya slogan, som antingen hamnar i papperskorgen eller tas på allvar i stadshuset och hos medborgarna.

Hur som helst, humorföreställningen var riktigt bra med ett antal festliga bildspel som inte bara handlade om Gävle utan även om ”radarparets” uppväxt i Köping (av Jan Guillou & Co i ”Rekordmagazinet” utnämnd till Sveriges tråkigaste stad) respektive synnerligen anonyma Otterbäcken.

Filip och Fredrik är som Bill och Bull, fyller i varandras oavslutade meningar och monologer. De är folkliga, spontana, självironiska och fräcka utan att vara plumpa. Deras första liveshow fungerar alldeles utmärkt, en sorts duett-stand up som aldrig blir tråkig. Och bilderna på Fredrik Wikingsson i fyllecellen lockade till väldeliga skrattsalvor.

Den i viss mån provokativa turnén föddes av deras konstaterande att varje svensk stad i Gävles storlek ser praktiskt likadan ut, med ett gigantiskt fik jämte gallerior och annat som dödar personligheten i centrum. Bara att instämma.

– Men varje stad har någonting speciellt men de som själva bor där har svårt att mejsla fram vad det är, det är därför vi gör detta och vi är ambulerande kärleksänglar. förklarar Filip Hammar.

De ger sig på musik också och det låter inte alls så tokigt. Fredrik med gitarr, munspel och litet countryinspirerad sång, Filip bakom pianot... helt okej det också.

Publiken på 18-föreställningen såg ut att ha bråttom hem för att se andra och tredje perioden i SM-finalen. Med leende på läpparna, åtminstone i det läget...

Mer läsning

Annons