Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Husbandet som blivit något stort

/

Annons

Ballroom band började som ett husband på Mosebacke där de kompade inbjudna akter på ett föredömligt sätt. Nu har konceptet utökats till en turné.Tillsammans med den Internetbaserade musiktjänsten Menyou ger de sig ut på vägarna för att sprida glädje.

Egentligen är det en lysande idé, ett suveränt band bestående av rutinerade musiker som kan traktera allt från mandolin, steel, många gitarrer, ståbas, banjo till dragspel som i sin tur ska kompa alldeles utmärkta sångare.

Musikaliskt rör vi oss i en rotrock, som är väldigt countrydoftande, som amerikanska västkusten lät innan den blev slick typ 1976.

Bandet har på sin ganska färska skiva ”Open minds” visat att de håller en hög nivå och inte alls behöver be om ursäkt för att de låter så extremt amerikansk.

Carola Andersson, Linda Ström, Marie Bergman och stipendiaten Anna Stadling har en genuin ton som passar som handsken. Daniel Lemma är kanske mest känd för att vara en One hit wonder med den där låten från Jalla Jalla-filmen men ikväll visar han att hans fina soulröst är värd många lyssnare.

Johan Johansson var den lite udda karaktären som struntade i hur de andra lät utan spelade sina låtar mer rakt av. Givetvis fick vi också en hel del dråpliga anekdoter som mellansnack, extra kul att få höra polsk schlager .

Christian Kjellvander är ett steg till. Nu blev det mindre glatt utan smärtsamt vackert och en underbar version av Galvestone.

Jag har förmodligen lyckats glömma bort hur bra Kjellvander verkligen är, även om skivorna inte alls på någott sätt är ointressanta så visar han i kväll vilken närhet och hur intensivt behaglig han är.

Jesper Lindberg visar sig bara inte bara en suverän banjospelare utan även en entertainer och sångare av rang. Han sjöng inte bara Willie Nelson-låtar utan visade oss också att banjon inte bara är ett lite löjligt instrument utan något som svänger av bara den.

När man använder uttrycket banjovarning så syftar man ju på ”Den sista färden” och givetvis får vi låten Duelling Banjos därifrån, men vi får även en lysande låt från Bonnie & Clyde.

Hela kvällen hölls ihop av Martin Frontman och Pelle Andersson som agerade kapellmästare.

Som ett Last Waltz fast utan superstjärnor och utan avsked, utan kanske en början till något stort.

Innan konserten spelades det bra musik av samma sort och den absolut sista låten som hördes i högtalarna innan det började var The Bands The Weight och för att sluta cirkeln ikväll så spelade bandet den som absolut sista extranummer

Det var bara ett enda fel, de flesta Gävlebor var någon annanstans. Ni missade något väldigt roligt och bra.

Peter Alzén

Mer läsning

Annons