Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I dag är dagen D – som i Doomsday

Vissa skulle vilja kalla denna dag för en ovanlig dag. I min mening är det en alldeles vanvettigt vanlig dag.

Annons

I dag är dagen då vi västerlänningar – precis som vanligt – sitter vid köksbordet på morgonen med vår kopp kaffe och stirrar ut på det kolsvarta vi kallar vinterväder, ökar pulsen något med julklappsstressen och halkar iväg till jobbet.

I samma stund sitter ett gäng vidskepliga personer hand-i-hand under ett lapptäcke någonstans och berättar för varandra hur mycket de älskar varandra. För snart slutar allt abrupt.

Sägnen vi fått berättat för oss i alla möjliga medieskepnader säger att Mayakalendern förutspår världens undergång, just i dag. Jorden kommer att säga ifrån, vi kommer att utplånas och bli tvungna att ge plats för en ny tidsålder.

Detta låter för mig lika vettigt som att förbjuda de söta pepparkaksgubbarna i Luciatågen men samtidigt diskuteras denna domedag ändå så pass frekvent kring mig så jag får lust att linda in huvudet i gasbinda och gömma mig i ett skåp. Om jag mot förmodan kliver ur skåpet och alla är utplånade har jag i vart fall sluppit undan tjatet.

Nu när vi ändå befinner oss mitt i informationsåldern vill man gärna tro att kunskap är lättillgänglig. Men tydligen inte. För medan gänget under lapptäcket förbereder sig mentalt på sin icke-existens rasar Mayastammen i Guatemala över det faktum att turistbyråer i landet bland annat erbjuder cykelturer (!) med namn som Doomsday Tour och liknande som hånar deras traditioner fullständigt.

Stammens protester lyder att marknaden vrider på deras sanning för ekonomiska fördelar och detta låter väl inte helt obekant när vi ser materialismen och köphysterin explodera såhär i juletider. Älskar du din familj? Köp något dyrt! Är du rädd för jordens undergång? Åk på cykelsemester!

Det finns ingenting som säger att jorden ska gå under i dag. Till och med Mayafolket själv säger att det är lika fel som sockor i pumps (nåja, inte ordagrant), att detta helt enkelt är en ny era i tidräkningen det handlar om. Vi människor fick ju obekvämt erkänna vår dumhet när klockan slog över till 1 januari 2000 och ingenting hände efter att sekter, medier och diverse puckon spridit rykten och fruktan om fullkomlig samhällskollaps.

Det ska sägas att det inte heller hände något vid millenniumskiftet 999/1000 efter att tusentals skräckslagna kristna sålt allt de ägde och vallfärdat till Jerusalem för att förenas med sin Gud. För att inte tala om de otaliga sekterna som flyttat fram (!) sitt domedagsdatum när den inte kom som förutspått.

Så visst vågar jag påstå att det imorgon sitter en hop svettiga cyklister någonstans i Guatemala och ser snopna ut, samt att gänget under lapptäcket kommer lida av en lång, pinsam tystnad.

Jag tycker det är viktigt att komma ihåg varför vi människor är så rädda för att utplånas. Vi älskar livet helt enkelt.

Att ens bygga upp en föreställning om en undergång som vi ska frukta fram tills det inträffar klingar mycket fel i mina öron. Någon gång kommer vi ju att dö, och det ska sägas att i alla fall jag hellre dör mitt uppe i ett grisigt julbord med de människor jag tycker om än under lapptäcket med dödsångest.

Jag önskar er alla en fantastisk helt-vanlig-dag i dag och en väldigt mysig jul!

JUSTINE ÖSTERGREN

Krönikör på GD Nöje

Mer läsning

Annons