Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jubileumsrevy med många ansikten

/

Annons

Jag älskar Robert Gustafsson och hans mångsidighet som artist, komiker, imitatör och allt vad ni vill. Och jag är sannerligen inte ensam. Åtskilliga bil-, buss- och tåglaster med, bland andra, gästrikar torde under våren styra kosan till den förträffliga nöjes-arenan Cirkus på Djurgården.

Robert är mitt uppe i karriären och har sedan två år tillbaka, från Rondo i Göteborg via Amiralen i Malmö och nu till Stockholm, valt att sammanfatta det som förhoppningsvis bara är första halvlek. 25 år i branschen kräver en jubileumsshow eller revy som han rubricerar det.

Igenkänningsfaktorn är hög, gubbarna är vi bekanta med sen länge och det finns mycket att skratta åt, även om det mest är favoriter i repriser. Precis som brukligt i en best of-föreställning. Men här finns också en del bara måttligt roande nummer och några simpla skämt som Robert okritiskt släpper ifrån sig under de 90 minuterna med monologer, sketcher, sång- och dansnummer.

Vaktisen Herman från tv-serien ”3 x Gustafsson” inleder och det slår mig hur lik Sverker ”Plus” Olofsson han är. Efter en bit Rolandz kommer figurerna på parad, naturligtvis finns brandchefen Greger och Weiron i ottan från ”Nilecity” med. Liksom den suveräna imitationen av Peps Persson. För att inte tala om en åldring och dennes rollatordans.

Under ett fingerat strömavbrott serveras revyns huvudrätt, en avskalad Robban gör som Parnevik, blickar bakåt i sin historia och gör sanslöst roliga imitationer av Ernst-Hugo Järegård, Sten Broman och trädgårdsexperten Bertil Svensson. När sedan den självgode Björn Ranelid får sig en känga går det bara inte att hålla gapskrattet borta. Eller vad tycks om kommentaren: ”På kvällarna går solen ner för att den sett mig och känner sig besegrad”.

Självironi är det också gott om och i samband med en sketch hos en familjeterapeut skojas det om hypokondri, bacillskräck och snålhet. Sant eller påhittat vet jag inte, men kul som sjutton är det.

Få kan spela full lika bra som Robert Gustafsson. I en något utdragen sketch där Fred Asp ska ta farväl av sin avlidna iller Göran är spelet mellan Fred (Robert) och prästen (Per Svensson) lysande. ”Din haklapp har spruckit” är bara en av replikerna som fyllskallen ger ifrån sig.

Vad vore en jubileumsshow utan Tony Rickardsson? Nej, den gubben kan han inte undvara och en rad idrottsstjärnor får sig en mc-känga i skrevet, överraskande nog också Ulrika Knape...

Showen har en spartansk och retrobetonad dekor med rutor, men orkestern sitter för ovanlighetens skull i en övervåning med full uppsikt över publikhavet. Tempot är högt och Roberts snabba klädbyten och växlingar av karktärer är imponerande.

Snubbel, trams och en smula allvar, skriver herr Gustafsson själv i programbladet. Just så är det.

Mer läsning

Annons