Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Känslofyllt liv i videobutiken

/

Annons

"Oh, jobbar du i videobutik?" är en replik som ofta nått mig. Jag har nämligen tillbringat ändlösa år i olika videobutiker och många tycks tro att det är ett jobb som varje filmnörd borde vara olidligt stolt över.

Det är inte riktigt så.

I själva verket är det ett jobb som får varje filmfantast att i tystnad skaka på huvudet.

De flesta som vill hyra en film kommer in i butiken med en längtan efter att få den där avkopplande kvällen i soffan som så sällan upplevs. Vanligtvis bör denna önskan följas åt av alldeles för mycket lösgodis, chips, dip och läsk. Man ska inte spara på krutet. Man ska ju ha myskväll.

Så kommer de in i butiken, går stolt fram till hyllan med texten hyrtoppen ovanför. Deras ögon söker en stund, det kan kännas svårt att välja fast man vet precis vad man vill ha. Man vill nämligen ha samma typ av film som man såg förra veckan och veckan innan den.

Kvinnor letar oftast efter en romantisk komedi, helst med skådespelare som de känner igen. Ofta sker detta urval med hjälp av argumentet man vet ju vad man får. De har sett den där skådisen förut, likväl som de känner igen fodralets omslag. Lättsamma toner och helst en bild på tjej eller kille som har klippkort hos tandblekningsfén. När kvinnorna sedan sträcker fram filmen över disken är det alltid med ett ursäktande leende ja, jag känner för att se något lättsamt i kväll.

Män å sin sida letar hellre efter spänning. Filmfodralen ska helst täckas av explosioner och personer som riktar blicken ut ur bild. Personer som är på väg. Helst får skådisarna vara skitiga med diverse glänsande attribut, om det så rör muskler eller vapen spelar ingen roll. Ju mer desto bättre. Filmens titel får gärna vara tryckt i ett brokigt typsnitt. Filmfodralet till actionrullen "The Hurt Locker" är ett ypperligt exempel på ovan nämnda.

Nu jobbar jag inte kvar i videobutikerna längre men jag minns varje onsdag då det var release för nya hyrfilmer. Minns hur jag oroligt kunde gå runt i butiken och vänta på att budbilen skulle komma. Jag minns de där bruna små pappförpackningarna och filmerna som var så varsamt inslagna i bubbelplast. Känslan av att ta upp ett alldeles nytt och blänkande fodral. Det är en känsla som är svår att ersätta.

Jag kommer att skriva filmkrönikor i GD med jämna mellanrum, företrädesvis torsdagar, framöver. Jag kommer att skriva om allt från himmel och jord, högt och lågt, så länge det berör film. Skicka mig gärna ett mail och berätta vad ni vill läsa om eller veta mer om. Eller om ni bara vill uttrycka er åsikt.

Veckans filmtips: Ingen människa är en ö och det visar Nicole Kidman och Aaron Eckhart i filmen "Rabbit Hole". Ett drama om ett oklanderligt perfekt par som förlorat sin fyraårige son i en bilolycka.

Nicole Kidman blev Oscarsnominerad för sin rollprestation i "Rabbit Hole". Filmen känns på ett sätt förutsägbar, men ändå är det någonting som håller en kvar. Det som driver historien framåt är kanske en slags undran över hur de här paret ska hantera sin sorg. Hur ska de ta sig ur denna iskyla som präglar deras relation och, framför allt, kommer de att ta sig ur den?

STINA LOMAN

Filmkrönikör på GD Nöje

stina.loman@gmail.com

Mer läsning

Annons