Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Laglydigt eller inte i tv-soffan

Annons

Tricky läge. I kväll börjar Kanal 5 visa Gossip Girl igen. Med tanke på att det är första avsnittet för året skulle man kunna säga att det är säsongspremiär. Men det är det ändå inte. För det sista avsnittet som visades innan jul var det sjunde avsnittet på den andra säsongen. Så här sitter jag. Ur synk. Ur form. Sju osedda avsnitt mellan mig och kvällens ”säsongspremiär”.

Eftersom jag inte hoppade på tåget när femman väl började visa Gossip Girl tog jag tidigt ett medvetet beslut – jag skulle idka total avhållsamhet medan serien visades och sen boxa ikapp, när den första säsongen väl släpptes på dvd innan jul.

Sagt och gjort. Jag önskade mig en tonårsserie i julklapp och sa upp bekantskapen med alla jag kände under mellandagarna. Och jag gjorde det bara för att komma ikapp. Allt jag ville var att smärtfritt kunna glida in i handlingen då femman i kväll börjar veva Manhattanintriger på high school-nivå igen. Men nä. Då jag ska surfa igång peppen inför kvällens avsnitt, inser jag att jag fortfarande befinner mig sju avsnitt efter.

Så, what to do? Nu har jag fyra alternativ. Och jag måste välja kvickt. Jag kan: A) låtsas som att dom där sju avsnitten som jag missat inte finns och börja kolla på Kanal 5 i kväll, B) Pirate Baya hem allt jag missat och intensivköra mig igenom dom sju episoderna tills i kväll, C) vänta ytterligare ett år, önska mig säsong två som nästa års julklapp och hoppas på bättre tur i januari 2010 eller D) förtränga Gossip Girl och börja följa någon ny serie som har premiär inom kort. Och inget känns egentligen som ett hållbart alternativ.

Vad hände egentligen med 2000-talet? Varför kan jag inte få konsumera tonårsserier i min egen takt? Varför kan jag inte köra pay-per-view via nätet? Varför kan ingen spela in en hel serie och släppa det som en komplett dvd-box innan serien ens börjar sändas på tv?

Hela systemet med ett program i veckan känns så satans förlegat. Och varför ska vi 2009 godta att sitta här i Sverige, som om vi vore USA:s efterblivna kusiner, och vara nöjda över att vi får se den andra säsongens åttonde avsnitt av Gossip Girl ”bara” tre-och-en-halv månad efter att det sändes i USA? 2009 är tre-och-en-halv månad mer än en livstid. Det är en evighet.

Givetvis. Svaret på alla mina frågor heter ju Pirate Bay. Jag kan ladda ner allt jag någonsin behöver – illegalt. Men om jag inte vill det då? Om jag tycker om min snygga dvd-box, schysst kvalité och undertexter som jag inte behöver montera dit själv. Vad ska jag göra då? Vad ska jag göra om jag faktiskt tycker att Gossip Girl är en tillräckligt bra serie för att jag ska vilja betala för den?

Nä. Då har jag inga alternativ. Då ska jag bara sitta här och hålla käften och vara glad för det jag får. Då ska jag inte bry mig om att jag helt plötsligt slungas in åtta avsnitt längre fram, fastän jag gjort allt jag kunnat för att komma ikapp.

Nu måste jag ta en riktig funderare. Och jag måste göra det snabbt.

You know you love me.

HÅKAN DURMÉR

Krönikör på GD Nöje

Mer läsning

Annons