Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lekfull cirkus imponerade stort

/

Det är förstås tacksamt att basera en föreställning på sagor av Sveriges sagodrottning Astrid Lindgren. De flesta känner redan till vilka hyss Emil gjort sig skyldig till, att Pippi Långstrump bor i ett hus utan föräldrar och att Ronja och Birk är rövarbarn. Det gör att man kan skippa förklarande bakgrundshistorier och gå rakt på saken, i det här fallet cirkuskonsterna.

Annons

Cirkusgymnasiets föreställning bjuder visserligen också på en lite löst sammanhållande berättelse, där Karlsson på taket slår folk i skallen med en rosa hammare, spränger byggnader och gör livet surt för de andra karaktärerna. Men den känns ibland nästan onödig.

Mycket mer imponerar de snygga integreringarna av sagobitarna och cirkustricken. Som när Emil hissar upp Ida i flaggstången, när Pippi, hennes vänner och poliserna studsar runt i en villervalla utanför Villa Villekulla och Ronja och Birks kärleksfulla tafattlekar i skogen. Som tycks så självklara att man nästan blir förvånad att man inte tänkt på möjligheten att göra cirkus av Astrid Lindgrens berättelser själv.

Just Julia Göransson (Ronja) och Magnus Karlssons (Birk) trapetskonster hör i sig också till en av föreställningens höjdpunkter och belönas med entusiastiska applåder från en nästan fullsatt teater. När det gäller konsterna som helhet finns det heller inget att invända emot. Det jongleras, akrobatiseras och är alldeles lagom snart-bryter-de-benen-dramatiskt.

En del mindre premiärnervsmissar smyger sig in, men det kan inte rubba helhetsintrycket som liksom föreställningen landar i Quadria, där alla berättelser lite snopet slutar i en längtan efter mer.

Andreas Jakobsson

Mer läsning

Annons