Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Livet i kvadrat

Annons

Har ni tänkt på hur vi egentligen förvarar mycket av det viktiga i våra liv? Nu menar jag såklart inte ett förrådsutrymme där vi pular in sambos, barn, framtidsplaner och pensionspapper utan jag syftar snarare på de mer konkreta ting vi har som stöttepelare i vår vardag. Ägodelar, kontakter, minnen liksom. Det slog mig bara för någon dag sedan att alla dessa konkreta ting kan återfinnas i kvadrater. Åtminstone för mig. Plånbok, dator, mobiltelefon, resväska och så vidare. Kvadrater som med dess innehåll för ägaren betyder allt men som bara är random saker med olika penningvärde för en utomstående. Någon som egentligen inte ens kan föreställa sig värdet utöver kostnaden för den sketna kvadraten. Låt oss säga en tjuv?

Det är nämligen så att jag för någon dag sedan blev bestulen på min plånbok. Jag är så upprörd att jag blivit en filosofisk filbunke – ni hör ju mitt svammel om kvadrater. Det är liksom inte nog med att, stark betoning, MINA pengar är puts väck och att spärrning av kort och ID, polisanmälan och nybeställningar tar lika lång tid som det gör för en 100-åring på valium att ta sig över ett övergångsställ, så finns det mer förkrossande vinklar på det hela. Någon som inte alls har med mina ägodelar att göra springer i denna stund runt med fotografier på min familj, viktiga kvitton och nödvändiga minnesanteckningar. Det svider lite i själen.

Min vän blev för en månad sedan av med sin resväska när hon inte bara skulle resa utan dessutom flytta från Gävle till Oslo. Som alltid då, när Murphy rider in i ens liv med sin förbannade lag om att allt som kan gå åt helvete kommer förmodligen göra det. Allt hon ägde var borta när hon klev ut på busstationen, någon har helt sonika greppat hennes väska vid någon av de tidigare stoppen på vägen. Paniken som infinner sig i en sådan situation går ju inte att föreställa sig. För denna person måste bytet ha varit ett inferno av väldigt små kvinnokläder med inslag av diverse papperskopior och en och annan pillerkarta. För min vän var hela vardagen som nedspolad i en offentlig toalett.

Det är surt men samtidigt rätt fascinerande, att det är som att en stöttepelare viker sig för att vi blir av med våra kvadrater. Det behöver ju inte ens handla om att en klåfingrig idiot varit i farten, när ens dator kraschar och allt raderas eller när man slarvat bort sin mobiltelefon infinner sig ju då samma tomma känsla. En liten, liten bit av livet är borta.

Men trots tomheten och den gnagande oron i min mage, kan jag inte sluta dra paralleller till Hipp Hipps geniala dagens i-landsproblem. För det är ju precis vad detta är, egentligen. Här sitter jag med ägodelar upp till halsen medan många andra inte äger mycket mer än en plasthink. Tankar som dessa gör att jag tar stölden av min plånbok lite, lite lättare.

Enda lösningen på händelser som dessa ovanstående antar jag är försiktighet. Helt plötsligt låter tanken på ett förrådsutrymme för min familj inte så tokig...

Justine Östergren

Krönikör på GD Nöje

justine.ostergren@hotmail.com

Mer läsning

Annons