Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Loa som dragqueen slåss mot fördomar

/
  • I rollen som Falkmans partner och ägaren till nattklubben La Cage Aux Folles ses norska Sven Nordin (till höger), som många känner igen som Kjell-Bjarne i filmen ”Elling”.Foto: Mats Bäcker
  • Paljetter, plymer och klackar. Loa Falkman trivs som höstens stora stjärna på Oscarsteatern.Foto: Mats Bäcker

I somras fick vi se Jonas Karlsson klä ut sig till kvinna på vita duken i ”Cockpit”. I höst är det Loa Falkmans tur att dra på sig strumpbyxorna i rollen som dragqueen-divan Zaza på Oscarsteatern.

Annons

”Håll fast en kort sekund och lev och älska nu så märker du, det blir en härlig stund, därför vår bäst tid är nu, är nu, är nu!” Så sjöng Jan Malmsjö på Malmö Stadsteater i urpremiären av ”La Cage Aux Folles” 1985. Låten kom att bli något av hans paradnummer och Malmsjö har i efterhand sagt att musikalrollen som dragshowartisten Zaza är den roll han är mest stolt över i sin karriär.

Berättelsen om ett homosexuellt pars kamp att bli accepterade av sonens konservativa blivande svärföräldrar skapade debatt om homosexuellas rättigheter i ett fientligt klimat. 27 år senare när Loa Falkman axlar rollen som pojkvännen Albin och dragqueen-divan Zaza, med premiär på Oscarsteatern 13 september, ser han en omvärld som kommit lite längre.

– Det är inte tabubelagt på samma sätt med homosexualitet som det var för 30 år sedan, tack och lov. Nu är det snarare fråga om respekt för sin medmänniska. Det är ett väldigt fint drama som är förpackat i en fantastisk musikal-form med underbar koreografi och så plötsligt... suger det till i magen när det blir tragiskt och sorgligt.

Loa Falkman har tidigare spelat kvinna i operan ”Viva la mamma” och homosexuell i filmen ”Pensionat Oskar”. Men det skiljer sig inte särskilt mycket att spela man eller kvinna – eller en blandning, förklarar han.

– Jag tror inte att det är så förfärligt stor skillnad, det handlar om känslor hela tiden. Vi är ju en liten familj och plötsligt ska jag inte vara med på min mans sons bröllop för att hans svärfar är en stofil och homofob. Det handlar om att bli utelämnad, vilket är en oerhörd tragik naturligtvis. Vi har ju samma känslor både män och kvinnor.

Är det fortfarande roligt att se på män som klär ut sig till kvinnor?

– Ja, det har alltid varit det. Det är väl för att det blir så oerhört accentuerat. Kvinnliga gester och kvinnliga tonfall, det blir liksom en kollision med det lite finstämda och en mörk mansröst. Det har alltid varit någon slags kittling, ända sen Stig Järrel gjorde ”Framför lilla Märta” på 40-talet. Det var oändligt komiskt på den tiden.

Varför är inte kvinnor som klär ut sig till män lika komiskt tror du?

– Det är kanske för att män är lite tråkigare. Det är inget kul att dra ut något tjockt penselstreck på.

Mer läsning

Annons