Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Min syn på Tomas Ledin har blivit så mycket bättre

/
  • Tomas Ledin. Stryktålig artist som börjar bli accepterad även av recensenter. I morgon medverkar han i nya upplagan av ”Så mycket bättre” i TV4.

En gång i tiden var urtypen för en som skrev om rockmusik sjaskigt klädd, gärna glasögon och gillade oftast sånt som gavs ut på skivbolag som hette Stiff eller Factory.

Annons

En som genomskådade hela kåren var David Lee Roth, då sångare i Van Halen: ”Varför rockkritiker alltid föredrar Elvis Costello framför mig är för att de alltid ser ut som honom”, sa han.

Med åren insåg redaktörer att recensentkåren måste breddas och genrer som alltid varit bespottade, som hårdrock och dansband, togs plötsligt på allvar. I dag har till och med svensk metalhistoria skildras i boken ”Blod Eld Död”, som beskriver hårdrockens utveckling från de massiva förstärkarstaplarnas Heavy Load på 70-talet, via kyrkbränningarnas 90-tal fram till de extrema och paradoxala strömningar som finns inom genren idag.

Boken har med all rätt hyllats överallt och även om jag har väldigt svårt att lyssna på musiken kan jag fascineras av band som Watain, ett band som häller jäst grisblod på sig själva och på sin publik. Givetvis är de hypade på de mest hipsteraktiga bloggarna.

Att musikbevakningen blivit bredare känns ganska skönt. Det är bara det att en sak är fortfarande likadant som alltid, något som är lika säkert som att Gefle IF är kvar i Allsvenskan. Vad undrar ni? Svar: Att slentrianmässigt hata Tomas Ledin.

Ja, jag har själv korat raderna ”sensuella Isabella, du sa A jag säger B, det är för sent att avbeställa min erotiska sufflé, jag viskar artigt i ditt öra, får man förföra” till den sämsta texten som någonsin skrivits i Sverige. Det tror jag fortfarande att det är.

Tomas Ledin är förmodligen den mest bespottade artisten i Sverige genom tiderna. När en av hans skivor kom ut i 2000-talets början skrev DN:s recensent: ”Nu har jag hört skivan två gånger och jag dör hellre än hör den en tredje”.

Aftonbladet var inte sämre då tidningen avslutade sin recension med ”nu slutar jag innan det blir sadism”. Det gick så långt att granskningsnämnden slog fast att TV4:s program med Ledin i samband med den skivan saknade både nyhets- och underhållningsvärde. Och ni kan ju bara gissa om alla kritiker gick bananas när han döpte en skiva till ”Sånger att älska till”.

I morgon börjar ”Så mycket bättre igen” på TV4 och efter att tackat nej till den första säsongen så har Tomas bearbetat produktionsbolaget Mastiff – och nu är han en av gästerna i huset på Gotland. Troligen kommer han få mest kritik av de medverkande, men jag tror att ett skifte är på gång. Efter premiären på krogshowen i Göteborg fick han plötsligt en helt okej recension i DN och texten i programbladet till showen skrevs av den respekterade journalisten Jan Gradvall.

Jag kollar med Claes Olson, som inte bara sitter i samma PolarPrize-jury som Tomas utan även är en god vän till honom om vilka bra saker det finns om honom. Tomas Ledin har skrivit fler än dussinet låtar som är lika etablerade i den svenska folksjälen som Taube, Bellman. ”I natt är jag din”, ”Sommaren är kort” med flera och även om man inte gillar dessa låtar kan inte deras genomslag förnekas.

Ledins Agneta Fältskog-duett ”Never Again” är absolut en av Claes svenska favoritlåtar. Tomas har en stark integritet – de senaste 20-25 åren (sedan han efter samlingsdubbeln blev makalöst folkkär) stått i konstant medial motvind och tagit skit. Men aldrig gått ner på knä för det, han har förvisso ofta fått kritik som när AB ringde upp honom i samband med en 60-talsspecial de skulle göra (det var ju Ledin som höll i Jimi Hendrix förstärkare på spelningen i Högbo). Då vägrade Tomas att uttala sig för han var inte aktuell just då. Jämför med Mauro Scocco där detta ses som positivt ses det i Ledins fall som småsnålt.

Tomas ska ha en väldigt bra musiksmak och artister som Orup och Per Gessle har klarat sig mycket tack vare sin goda smak, men aldrig får vi läsa om Ledins skivsamling.

Att han privat är en av de absolut trevligaste människor Claes känner är inget jag har orsak att betvivla, för en man som lånade ut sin lägenhet till Bruce Springsteen under en Stockholmsspelning en helg kan väl knappast vara ond.

PETER ALZÉN

Krönikör på GD Nöje

peter.alzn@telia.com

Mer läsning

Annons