Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

60-talsband håller lågan vid liv

/

En nostalgiafton i tre set. Alla vi 40- och 50-talister har väl någon sorts förhållande till dessa tre band, sprungna ur den första brittiska popinvasionen.

Annons

Själv var jag dåförtiden vansinnigt förtjust i The Searchers, som jag rankade ganska högt i skuggan av det absoluta favoritbandet The Beatles och The Hollies (Stones tog jag vid närmare eftertanke till mitt hjärta något senare).

Hur som helst, Hans Edler (vem minns We 4?) jobbar oförtröttligt vidare med att hålla sina och våra 60-talsminnen vid liv och då pratar vi definitivt inte om Engelbert Humperdinck...

Mike Pender´s Searchers var först ut på scenen och serverade ”Sweets For My Sweet”, ”Sugar & Spice” och någon senare låt som jag inte bryr mig om titeln på. Mike gav sig med den äran på Roy Orbinsons ”You Got It” och det tog jag som en hyllning till en av tidernas största rock/pop-sångare. ”Needles And Pins” och ”When You Walk In The Room” är obligatoriska i dessa sammanhang.

Herman’s Hermits, ett rent coverband numera även om trummisen överlevt, tog vid och inledde med Sam Cookes svängiga ”Don’t Know Much About History” och hade sen mage att framföra smått löjliga Kinks-hiten ”Dandy”. Nej, HH (utan Peter Noone förstås) var ingen höjdare denna kväll och inte ens ”Something Is Happening”, ”No Milk Today” och ”I’m Into Something Good” drog upp betyget.

Efter pausen höjdes kvalitetsnivån även om det bara är trummisen John Steel kvar av ursprungliga The Animals.

Stjärnan Alan Prices tidiga ersättare på klaviatur, briljante Mickey Gallagher, kan i viss mån också räknas till originalen. På övriga poster har det skiftats rejält, men det låter fortfarande riktigt bra, vilket tyder på noggrannhet från John Steels sida.

Låtar som ”Don’t Let Me Be Misunderstood”, ”It’s My Life”, ”Don’t Bring Me Down”, ”Bring It On Home To Me”, ”House Of The Rising Sun” och inte minst John Lee Hookers ”Boom Boom” är ju kanonlåtar, som nuvarande sångaren kunde hantera på ett godkänt sätt, även om ingen i hela världen är som Eric Burdon.

En go och glad kväll, utan tvekan, även om salongen bara var fylld till hälften. Hoppas Hans Edler orkar hålla sin 60-talslåga vid liv några år till. Jag skulle nog tro det.

Hans Edler jobbar oförtröttligt vidare med att hålla sina och våra 60-talsminnen vid liv.

Stefan Andersson

Mer läsning

Annons