Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna Järvinen

/

Annons

Jag var väldigt förtjust i Anna Järvinens debut där Anna gjorde popmusik som tilläts vara precis så levande, spretig och motsägelsefull som man kunde önska. Uppföljaren var tyvärr inte lika spännande. Nu är hon tillbaka där hon riktigt kryper under huden på lyssnaren, intimare och mer naket än tidigare. Hennes röst som är hennes vassaste vapen är inget Carolaaktigt starkt vrål utan mer försiktigt fraserande och det passar de vackra texterna ypperligt.

Anna är aldrig banal som Melissa Horn eller naiv som Lisa Ekdahl utan Gustaf Ejstes och Reine Fiske från Dungen ger rösten en sparsmakad bakgrund som doftar Metronomes sjuttiotal men luktar aldrig gammalt. Att hon gör en svensk version av ”Cocteau Twins” och att hon tolkade Sonja Åkesson ifjol känns som en alldeles perfekt symbios för att beskriva i vilket landskap hon rör sig i.

PETER ALZÉN

Mer läsning

Annons