Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna von Hausswolff blev frälst i kyrkorgeln

/
  • När pianot inte kunde följa med vid Anna von Hausswolffs flytt till Köpenhamn öppnades en möjlighet att använda kyrkorgel i stället.

Debuten ”Singing From The Grave” höjdes till skyarna för två år sedan. Nu kommer uppföljaren ”Ceremony”, ett album kraftigt präglat av Anna von Hausswolffs nyfunna kärlek till kyrkorglar.

Annons

– Jag har blivit helt frälst i ljudet, det är verkligen ”king of instruments”, säger hon.

Att Anna von Hausswolff kom in på kyrkorglar är Danmarks fel, eller förtjänst beroende på hur man ser det. Efter att den snart 26-åriga musikern flyttat från Göteborg till Köpenhamn år 2010 stod hon utan piano vilket hon tidigare skrivit sin musik på, och var hänvisad till en synth.

– Jag kan inte använda mig av pianoprogrammet på synthen, anslaget blir så annorlunda, ljudet får en annan klang. Men det fanns en Sankt Peters-orgel i synthen, och en kyrkorgel hade jag aldrig spelat på och kunde experimentera med, säger Anna von Hausswolff.

Experimentet växte till material för en hel skiva, och tanken på att använda en riktig kyrkorgel föddes. Hon mindes att hon efter en av sina konserter pratat med orgelmakaren Hans Bäcklund, som sagt att han trodde att hennes musik skulle passa att framföras på kyrkorgel.

– Han sa att om jag någonsin fick för mig att testa det, så skulle jag höra av mig. Så nu gjorde jag det.

Under förberedelsearbetet samt albuminspelningen följde filmaren Anders Nydam henne i hasorna. Resultatet har blivit en flerdelad dokumentär som kan hittas på Youtube. I den andra delen skildras första mötet med kyrkorgeln i Annedalskyrkan i Göteborg, där albumet spelades in. Efter att de letat efter strömknappen ett tag, och Hans Bäcklund gett henne några snabba instruktioner, sätter hon sig till rätta, tar några sippar kaffe och börjar spela introt till låten ”Mountains Crave”. Agerandet ser så självklart ut att det är svårt att tro att hon aldrig suttit framför en kyrkorgel tidigare.

– Det kändes väldigt naturligt! Hade jag satt mig där utan förkunskaper hade jag nog känt mig rädd och undrat var jag skulle börja, men jag hade haft långa samtal med Hans, lånat en massa böcker och lyssnat på en mängd ljudklipp. Så jag var väl förberedd.

”Ceremony” är ett stort och massivt album. Kyrkorgeln dominerar ljudbilden och det instrumentella får ta sin tid, exempelvis dröjer det en kvart in på skivan innan Anna von Hausswolffs röst hörs första gången.

– Början på albumet är tjockt och ödesmättat, stora ackord som arbetar sig uppåt. Jag vill att man ska lära känna, acceptera och hinna vila i ljuden innan de utvecklas. Det blir som en introduktion till kyrkorgeln, och så kommer ”Mountains Crave” som en förlösare, en rak och ganska radiovänlig låt. Sedan slår albumet in på lite krokiga vägar igen, säger hon och skrattar.

Annedalskyrkan har en särskild betydelse för Anna von Hausswolff, det var vid en spelning där inom ramen för Way Out West år 2009 som hon fick sitt publika genombrott. Men att inspelningen skedde där hade inget med nostalgi att göra.

– De har helt enkelt en väldigt bra kyrkorgel där. Den är inte särskilt stor, men klangen blir fantastisk eftersom kyrkorummet är så stort och interagerar med ljudet så bra.

”Ceremony” släpps den 18 juli, och veckorna därefter väntar spelningar i Stockholm, Göteborg och Köpenhamn. I oktober inleder hon en Sverigeturné. Någon konsert där albumet framförs på kyrkorgel finns inte inplanerad – ännu.

– Någon gång ska jag göra en popkonsert på en riktig kyrkorgel, men det går inte när man åker på turné, det kräver så mycket förberedelser. Jag har köpt en Nord C2-orgel som kan fraktas i stället. Den har fantastiska, nästan autentiska kyrkorgelljud, så det kommer att bli bra, avslutar Anna von Hausswolff.

Mer läsning

Annons