Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Antony Hegarty vill påverka världen

/

Annons

Från mörka källarlokaler i New York till världsscenen. Antony and the Johnsons femte album ”Cut the world” är en samling liveinspelningar gjorda med Danmarks Radios symfoniorkester.

Slottsskogen den 14 augusti 2009. På scenen står en svartklädd man uppbackad av ett sextiotal träblås, stråkar och slagverk. Det är Way Out West och Antony and the Johnsons spelar tillsammans med Göteborgs symfoniker inför en hänförd publik.

Att ge konserter med symfoniorkestrar är inget nytt för Antony and the Johnsons, och frontmannen Antony Hegarty ser det nya albumet snarare som ett resultat av en flera års lång process än en samlingsskiva.

– Att spela med ett mindre band är som att flyta med en ström, men att spela med en orkester är som att bäras av ett hav.

– Första gången jag spelade med Londons symfoniorkester kunde jag inte sluta gråta. Jag kände mig väldigt lyckligt lottad att få höra de känsliga låtarna, vilka vissa av dem skrevs när jag var mycket ung, förvandlas och utvecklas radikalt. De fick nytt liv i mötet med orkestern.

Albumet är döpt efter det enda nyproducerade spåret ”Cut the world” - som skrevs till scenshowen ”The life and death of Marina Abramovic” om performancekonstnären Marina Abramovics liv.

Plattans andra spår är ett drygt sju minuter långt tal som Hegarty höll under en konsert. Han pratar om månens påverkan, att han är en häxa och att vi behöver ledare med mer feminina egenskaper om vi ska få någon ordning på världsproblem som krig och miljökatastrofer.

– Jag vet att det låter som ett slags kreativ propaganda men jag ser det inte så. Som konstnär måste mitt arbete vara till någon nytta, säger han.

Det är något predikande över Hegartys framtoning, både i hans tal, men också under det samtal TT Spektra har med honom över telefon. Han inleder med att säga att han är trött. Men när han pratar om miljö, feminism och andra politiska frågor finns inte ett spår av trötthet i hans röst.

– Den senaste tiden har min utmaning varit att säga min sanning, och bara min. Jag är konstnär och ingen expert. Jag vill hjälpa till att få alla ombord nu. Vi måste rädda och återställa världen.

Han ser sig inte som en politisk artist men tycker att han har ett ansvar att ta till vara på den makt han har fått.

– Jag vill använda den plattform jag fått på bästa sätt. Jag vill prata om saker som är viktiga och ta risken att säga sanningen. Mitt jobb handlar om att ta känslomässiga risker och att göra mig själv sårbar.

Sedan succén med ”I am a bird now” 2005 har Hegarty gått från att uppträda i obskyra källarlokaler till att turnera världen runt.

Han har blivit känd för sin säregna röst och sina känslosamma låttexter, och kommit att bli närmast en ikon för queerrörelsen. Men själv anser han inte att han är en särskilt stor artist.

– Jag gör bara min grej. Min utmaning är att försöka vara så kraftfull jag kan och ta tillvara på möjligheten att tala till människor. Det händer fortfarande att jag gör små konserter för bara ett hundratal personer inom transsamhället.

För Antony Hegarty kom det som en chock att han plötsligt hade en plattform att tala till människor från.

– Jag var tvungen att omvärdera vad jag skulle göra med den möjligheten. Det är något jag kämpat med de senaste fem åren. Jag gick igenom allt mitt kreativa material och utvecklade min dialog med världen. Det är kanske också en produkt av att bli äldre och att andra saker blir betydelsefulla.

Sally Henriksson/TT Spektra

Mer läsning

Annons