Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bangenavslutning med många spetsar

/
  • Cool man i ett coolt band. Hemmasonen Krister Andersson lirade med ackuratess på Bangens finaldag.

Även om mina rader skall handla om finaldagens utbud måste jag backa en dag och nämna ett inslag från fredagsprogrammet. Närmare bestämt Renegade Creations avslutande konsert.

Annons

Där fanns två gigantiska gitarrister, Robben Ford och Michael Landau, som ingav respekt: De var även personliga sångare av kaliber.

Här bjöds ett bluesfärgat set av höjdarkaraktär. Direktverkande vitaminer pumpades fram av basisten Jimmy Haslip och trumslagaren Gary Novak. Så här låter blues som bäst i en modernare tappning med amerikanska förtecken. Bandet var tight in i minsta detalj. Att Ford och Haslip var med i Yellowjackets originalupplaga garanterar ett samspel utöver det vanliga. Festligt var det att följa Ford och Landau i deras dueller där man gick in för att skapa musik av klass. Kalla det blues, jazz eller vad som helst. Målet var bra musik. Att Ford platsat hos gurun Miles Davis säger allt om hans kapacitet.

Ingen Bang utan Gävleborgs Ungdoms Big Band, GUBB. Jag hyllade deras kolleger Brewhouse Big Band tidigare och undrade då över vad ledaren Bertil Fält hade planerat för motdrag. Att locka till sig de tre musikerna i Lekverk, pianisten Adam Forkelid, basisten Putte Johander och trumslagaren Jon Fält blev motdraget. Här kom sannerligen leken in på jazzens snävt inmutade nejder. Samtidigt var det den här ystra konserten som skapade festivalens hetaste diskussioner. Många ansåg att det var för mycket lek och för lite jazz från bandet som överraskade med att spela utan noter. Andra gjorde gällande att det visuella utspelet stal poängen tillsammans med Putte Johanders festliga presentationer.

Desto mer jazz levererade Le Jazz Cool. Kärnjazz vill jag kalla det. Trumpetaren Ulf Adåker hade knåpat ihop melodier och arrangemang på egna melodier och musik från jazzens femtio-sextiotal. Gruppen var av högsta klass där Krister Anderssons läckra rakryggade tenorsax skar lagrar. Ulf som ofta använde sig av en bucketsordin i klockstycket var också en mycket stilistisk tillgång.

Att pianosysslan sköttes av Daniel Tilling var en tillgång. Han är en av landets mest uppmärksammade musiker och för den svenska jazzpianotraditionen vidare. Basist var Kristian Lind som tillsammans med smakfulle trumslagaren Calle Rasmusson utgjorde ett effektivt arbetande komp. I George Gershwins ”Someone To Watch Over Me” presenterade Kristian melodins vackra vers. Därefter intog temat en Thelonious Monkskepnad. Sammantaget ett av festivalens mest uppskattade jazzinslag.

En motsats blev det när det engelska krutpaketet, gitarristen och sångerskan Joanne Shaw Taylors trio övertog scenen. Paketet innehöll en grovkornigt näringsrik meny. Joannes snabba fingrar kretsade med fördel uppe i instrumentets höga register. Även om det ibland blev lite utstuderat gav det behållning. Kraftfulla kickar fick hon av basisten Joseph Veloz och den hårdslående trumslagartjejen Layla Hall.

Pianisten och trombonisten Ulf Were Johansson uppenbarade sig därefter med gruppen Air Force. Här kom åter ett jazzinslag av klass. Repertoaren kretsade ofta kring Ulfs lättsmälta svängiga melodier vilket öppnade för en kommunikation som nådde ut i publiken. Klas Lindqvist altsax och klarinett passade stilen perfekt med en ton och frasering som har paralleller till bortgånge altmästaren Arne Domnérus. Även här hördes Calle Rasmussons lyhörda trumspel. Kenji Rabsons homogena basspel var som alltid av högsta klass. Den här gruppen vill jag få mer utav.

Innan presentatören Lennart Wastesson stängde föreställningen fick man sig till livs Thorbjörn Risager Blues. Det blev en blandning med dansk bluesmylla med jordnära sång av gitarristen Thorbjörn som snabbt vann gehör. Fine gitarristen Peter Skjenning luftade också strupen. Genom blåsarna Peter Kahl trumpet och tenoristen Kasper Wagner fick bandet ett extra tryck. Bättre avslutning kunde man inte önska sig på ett brett festivalutbud. Åke Björänge, festivalbossen, kan sova lugnt.

Göran Olson

Mer läsning

Annons