Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brasseri av klass – och vilka solister!

/

Det bjöds en battle mellan amatörerna i Gestrike Brassband och de professionella musikerna i Stockholm Brassband på söndagskvällen.

Annons

Gestrike Brassband inledde konserten under säkre dirigenten Lars Granbergs ledning. Bandet som bildades 2008 är ett välkommet nytillskott i regionens musikliv med musiker från Gävle och Sandviken. Då det inte ingår träblåsare i ett brassband skapas en välljudande mässingsklang som attraherar. Klara paralleller finns i Frälsningsarméns kårmusik. Repertoaren är helt fri från en militant framtoning. Men stundtals var det dock en introvert ej särskilt inbjudande musik som spelades. Den var svårspelad vilket märktes emellanåt. Speciellt när nerverna spändes då Stockholmsbrasset var åhörare.

Ska man marknadsföra en musik måste man faktiskt få kontakt med lyssnarna. Det var dåligt av den varan och det onödigt långa mellansnacket i presentationerna var inte särskilt upplyftande. Med en lättillgängligare repertoar bör brassbandets vidare öden bli intressantare att följa i fortsättningen.

Det är sällan ett uruppförande av musik komponerad för en brassorkester med solister går av stapeln i Gävle. Men här skedde det. Stockholm Brassband med Kent Jonsson som dirigent var en högprofessionell ensemble. Här fanns en uppsjö av väldrillade instrumentalister som tillsammans skapade musik av stort konstnärligt värde. Att man också visade upp två solister av format, Håkan Björkman trombon och Michael Carlsson eufonium, höjde också värdet. Vilka musikanter! Håkan framförde på ett minst sagt överväldigande intryck kompositionen Zambezi. Sällan har en trombon gjort ett sådant emotionellt intryck i Gevaliasalen. Han var en spelman som hade kul när han lirade – det märkte publiken.

Gävlesonen Mats Nilsson, basist i Filharmonin i Stockholm, fick här sitt verk Eufonium Carneval uruppfört. Solist var svågern Mikael Carlsson. Michael var briljant när han med en fabulös teknik och utsökt smak gjorde sina utsökta slingor på instrumentet. Kompositionen var lysande och berörde. Orkesterpartierna var av hög klass och spelet bakom solisten var smakfullt. Tillsammans med Mats borde Mikael vara en självklar kandidat till kommunens kulturpris. Det är med musiker som Håkan och Michael man kan locka unga musiker till blåsmusikens värld. Tänk på det!

Kent Jonsson var inte enbart en inspirerande dirigent och presentatör. Han visade också ett eminent trumpetspel i ett nummer. Tyvärr har jag inte namnet i behåll. Tänk om arrangörerna lagt några kronor på att trycka upp ett program då hade inga minnesluckor uppstått – inte enbart i mitt fall. Det fanns flera i publiken som efterlyste ett vikt A4-blad.

Göran Olson

Mer läsning

Annons