Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bruno Råberg

/

Annons

En strömlinjeformad jazzskiva med en hel uppsjö av juveler och överraskningar, nästan lite för många när de kommer på en dubbel-cd. Men Bruno Rådbergs basspel är av utsökt klass precis som resten av sin Bostonbaserade kvintett. Det som känns krystat är de tonala utflykterna som låter som kopior av Ornette Colemans mästerverk fast i någon slags cool och dämpad förpackning. När Ben Monders gitarr distas och låtarna får mer energi, inte alldeles olikt Mahavishnu Orchestra, blommar Rådbergs arrangemang verkligen ut. En skiva med många höjdpunkter som tyvärr alltför ofta tyvärr följs av tråkiga färdsträckor.
LUDVIG BLIX

Mer läsning

Annons