Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Charmigt och välkänt i advent

/

Annons

Staffans kyrka i Gävle är ett trevligt ställe att ordna konserter på, säger turnéledaren Håkan Marklund. Årets julkonsert med sångarna Anna-Lotta Larsson och Göran Fristorp, och med Andreas Landegren vid pianot, är den tolfte i en turné av totalt 28 konserter.

Efterfrågan på biljetter till eftermiddagens konsert är så stor att en extra föreställning satts in. Tillsammans med artisterna uppträder ”Sjung som du gör-kören” från Kulturskolan i Gävle.

Dirigenten Ulrika Swedén är inte guld värd, säger Håkan Marklund, hon är en diamant – den bästa körledare som går att samarbeta med. Kören i röda kläder fyller upp hela koret. Vi räknar till hundra körsångare.

Klockorna inleder och förmedlar till oss helighet. Vi vet vad som väntar: ”O Helga natt”, ”När juldagsmorgon glimmar”, ”Nu tändas tusen juleljus”.

Så lämpligt, så lagom med två sångare och en ensam pianist som styr upp arrangemanget och gör det professionellt, och som uppträder tillsammans med den lokala kören som bidrar med den charmiga kulturinsats som hör ihop med julen där entusiasm och lust är viktigare än skolning och utbildning.

Det gäller att hitta en bra kör, säger Håkan Marklund, som är mycket nöjd med Gävlekören.

Anna-Lotta Larsson med den tuffa, starka rösten med stort tonomfång som åren lärt oss beundra och älska, lyser starkt, nästan fränt mot en blekare Göran Fristorp – tillsammans fungerar de utmärkt.

Pianot finns intill sången snarare än som ackompanjemang; följer den, vitaliserar och fyller i den, och där så behövs sjunger Andreas Landegren med stilig understämma. Anna-Lotta Larssons kraftiga sång lägger sig tidigast och överst; Göran Fristorp håller sig i bakgrunden, dov, nästan stel. Stämmorna blandar sig och driver åt olika håll, där de besegrar varandra i tonhöjd och bekymmerslöst kastar sig upp under kyrkovalven; vi lutar oss ut över mittgången.

Det här vill vi inte missa. Programmet är lättlyssnat och välkänt men aldrig trivialt eller vanligt, utan en väg mot högtiden vi förbereder oss för med mässor och levande ljus.

I ett fint arrangemang presenteras oss ”Staffanssången”, som blir bra när kören vågar sjunga ut de raka okomplicerade harmonierna som är utmärkande för folklig musik. En kör på hundra personer ska höras mycket.

Så kommer kvällens höjdpunkt – Andreas Landegren spelar ett eget stycke för piano; överraskande rått, dramatiskt och vi inser att honom ska vi hålla ögonen på framöver. ”Midnatt råder” i ett trevligt framförande, ”Halleluja” i nyöversättning men i en värld där engelskan alltmer tar över, önskar vi oss mer sång på svenska.

Konserten avslutas med ett potpurri och än en gång är Anna-Lotta Larsson stjärnan kring vilket allt snor sig.

Lena Thomsson

Mer läsning

Annons