Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dylan-låtar tänder Wiehe till slut

/

Annons

Det är svårt att avgöra vilka som kommit för att se Mikael Wiehe i Furuviksparken denna soliga lördagkväll. En del förmodligen för hans medverkan i ”Så mycket bättre”, några för att de tycker ”Flickan och kråkan” är en rätt fin bit och andra för att de vill försöka minnas sina radikala ungdomsdagar på 70-talet. Oavsett så är medelåldern fortfarande rätt hög bland de som tagit sig hit trots att Wiehe menar att han fått en delvis yngre publik efter att han ställde upp i TV4:s succéprogram i vintras. Det är inte knökfullt framför scenen med det är ändå en rätt ansenlig publik som bestämt sig för att bevittna Wiehe live. Han öppnar med ”Mitt hjärtas fågel” som han spelade in med sin bortgångne kamrat och vapendragare Björn Afzelius i mitten av 80-talet.

Mikael Wiehe är kanske inte den typiska folkliga sommarbokningen till en nöjespark utanför en mellanstor svensk stad. Visst har han ett knippe låtar som är väldigt populära hos många människor i vårt land. Men han är ingen showman som Sven-Erik Magnusson eller Tomas Ledin och hans politiska engagemang sticker ut i mellansnacken och i vissa av låtarnas texter. Musikaliskt är det väldigt tillbakalutat och sparksmakat. Istället är det Wiehes texter som hela tiden ligger i centrum. Wiehes texter innehåller inga poetiska krumbukter, de är alla ganska rakt på sak.

De handlar minst lika mycket om kärlek (och död) som de gör om politik. Ibland kunde man dock ha önskat att det musikaliska kunde få vara lika djärvt som hans politiska texter. Här får man hålla tillgodo med gitarristen Lars Halapis enstaka gitarrsolon.

Vid Hoola Bandoola Bands ”Vem kan man lita på?” får konserten en liten skjuts och tar fart. ”Titanic” må vara en av Wiehes mer populära låtar men är i mitt tycke en rätt basal och seg historia vilket drar ner konserten en aning. Medborgarrättsrörelsens nationalsång ”Det här är ditt land” gör han ypperligt med lätt och skön hand.

När han avslutar med sina tolkningar av Bob Dylan-låtar som ”It’s all over now, baby blue” och ”All along the watchtower” når konserten zenit. Wiehe är en av Sveriges bästa Dylan-uttolkare men tyvärr för så avslöjar det också hans egen begränsning som textförfattare. Men å andra sidan, vems låttexter framstår inte som begränsade i en jämförelse med den amerikanska ikonen? Därför saknar jag att han inte spelar ”Keops pyramid” som hör till de bästa raderna den gamle proggaren författat och som än i dag känns aktuella.

Mer läsning

Annons