Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Electronica – en fråga om liv och död

/
  • Boarding Surface firade sin nysläppta EP ”You and Me”.
  • Den stora frågan är varför nätet med svarta ballonger i taket aldrig släpptes ned på Ida Long och hennes Baron Bane?

Annons

Är det 1992 och Cure som turnerar med sin senaste skiva ”Wish”? Nix, det är Boarding Surface från Gävle och året är 2011.

Det verkar troligt att sångaren Anton Gustavsson är starkt influerad av deppkungen Robert Smiths röst. Som frontman till ett ganska deppigt band som Boarding Surface sticker han ändå ut med sin hockeykropp. Gitarristen Adam Stark är också en viktig del av deras svävande sound. Han har runt tio pedaler vilka han använder flitigt. Ett så pass ungt band som spelar den här typen av postpunkinfluerad musik stöter man inte på varje dag. Nya EP:n ”You and Me” bådar gott för Gävles musiklivs rykte.

Termen electronica är problematisk. Jag känner housefolk som vill döda dem som kallar dansmusik för electronica. Vissa hävdar att det bara är soundtrackliknande musik som Boards Of Canada som får gå under termen.

Indietronica kallar hursomhelst Baron Bane sin musik vilket känns som en god fingervisning. Och visst går det att vara profet i sin egen hemstad.

– Baron Bane, Gävles bästa band! ropar en man i den fängslade publiken mellan två låtar.

Baron Bane är ett visuellt band med höga ambitioner som håller hårt på att upprätthålla en rätt mystisk fasad. Förutom tre läskiga skyltdockor bjuds den glasögonförsedda publiken på 3D-projektioner. Bandets medlemmar är iklädda vita skräckmasker och sångerskan Ida Long har svart tygmask. Med i kväll är också Oskar Gudhen som dansar på ”My Slow World”. Han bjuder på en plågad dans där det verkar som om han vill tränga sig ur ett påskäggsskal. Flummigt, men coolt!

Musiken är suggestiv och drivs mycket av synthar som påminner om dem på Radioheads ”Kid A” . Låtarna ger en känsla av att befinna sig i en skräckfilm med ett lyckligt slut ungefär. Ida Longs stämma är dock väldigt klar och ren vilket gör att musiken har en tendens att kännas lite för skolad. Det blir inte riktigt samma nerv som the Knife har tack vare Karin Dreijers utflippade röst.

Men det är väldigt kul att se att Gävle har så pass många intelligenta band som the Deer Tracks och Baron Bane. Nya albumet ”LPTO” är lagom krävande samtidigt som det har flera hits. Köp det och stöd ditt lokala musikliv.

Nils Palmeby

Mer läsning

Annons