Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Elvis lever

/

I går var inte en Elvis på Gävle konserthus utan faktiskt två stycken Elvisar.

Annons

Det är lätt att tro att Elvis som är den mest imiterade artisten genom tiderna, skulle vara lätt att göra, men jag som sett usla kopior vet att så är inte fallet. Så bra imitationer som gårdagens uppsättning är sällan man ser.

Ett grymt tempo, en enkel men snygg dekor, duktiga musiker som verkade gilla som vad de gör och två sångare som vet vad de gör. Första halvan inleddes med ”That’s allright mama”, Elvis första singel, och setet fortsatte sedan med fartfyllda rockabilly låtar som Jack Baymore tog hand om. Men även Henrik Åberg kom in med en suggestiv ”Mystery Train”.

De tog oss med på resa från Sun Studions rockabilly över rock’n’rollen med inslag av både gospel och filmlåtar tills vi landar i Las Vegas-showens värld där det bjuds på pockande soul.

Jag blev minst sagt imponerad av hela showen. Men även om jag verkligen gillade Jack Baymores låtar i första setet så var det när ”Also Spracht Zarathustra”, introt som Elvis alltid gick in till på sjuttiotalet, tonat ut och en härlig resa med Henrik Åberg som den mognare Elvis började.

Jag räknar till tretton(!) personer på scenen som alla får igång ett grymt sväng, De är inte rädda för att välja lite uddare låtar men ärligt talat så kan de plocka in nästan vilka låtar som helst från Elvis låtskatt, för den är enorm och de här får allt att låta toppen.

I första setet var jag lite tveksam till Henriks röstresurser och tyckte Jack var överlägsen men i andra setet sjöng Henrik upp sig och verkligen ägde scenen.

Det är mycket fascinerande att musiken som först framfördes av en man som varit död i mer än trettiofyra år fortfarande kan låta fräsch och modern.

Jag vet inte hur jag ska kunna ge detta annat än full pott, fantastisk musik gjord av människor som inte bara gör det bra utan verkar älska att göra det också.

Peter Alzén

Mer läsning

Annons