Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En mogen artist och konstnär

/

Pernilla Andersson, numera melodifestivalkändis, spelar sin sista spelning på turnén här i Gävle.

Annons

Det är en vacker vårafton som inleds med Anna Stadlings popballader.

Efter en kort paus kliver då stjärnan på, lite trött men helt klart fokuserad. Vackra Dylanorglar ligger över Pernillas smekande röst. Bandet klarar av både noise och luftiga pauser. Det är just varje enskild låt i fokus, inte en kavalkad.

Musiken har integritet och Pernilla är helt klart en mogen artist och konstnär, rösten har ett brett register och det är live som hon verkligen får visa detta.

Hennes förmedlande av känslor och stämning är otroligt musikaliskt.

Det är då balladerna låter härligt träskgospliga, lite Dr. John som det verkligen händer något. ”Dekpsalm” gör sig så ohyggligt mycket bättre live en på skivan. Ståbasen funkar, orgeln ligger perfekt, gitarren ekar och fyller upp mellanrummen och trummorna rullar.

Pernilla ger en rolig men seriös känga åt uppvaktaren och Gävleprofilen Di Leva, hon har skinn på näsan och åldras med en väldigt lysande skönhet.

Det blir dock lite lamt emellanåt, många ballader saknar tryck och riktigt styrka.

Det behöver inte vara episkt men popballader blir lätt blasé och tröttsamma utan det där som kallas för det lilla extra.

Pernilla skitar dock till sig och kommer igång. Det är samspelat och avslappnat, och det är då man kan ösa på. Ibland känns det som att hon blickar åt Tom Waits eller Lisa Germano.

Svängarna tas ut men full kontroll behålls. ”Gör dig till hund” är ett underbart exempel på en slagkraftig och välarrangerad låt.

På den mer lugna fronten fungerar Cornelistolkningen ”Saskia” som en mycket fin romantisk ballad om naiv kärlek.

Hon kanske börjar bli känd men Pernilla står med fötterna i myllan, det finns en äkthet över hennes musikaliska språk. Nu hoppas i alla fall jag att hon vågar skita till sig ännu mer.

Ludvig Blix

Mer läsning

Annons