Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En proggare med en föryngrad publik

/
  • Mikael Wiehe lockar till sig en större publik på sina uppträdanden efter sin emdverkan i TV4:s program ”Så mycket bättre”.Med Hoola Bandoola Band 1972.Foto: Christine Olsson/Scanpix
  • Foto: Scanpix

När Mikael Wiehe ställer sig på Furuviksparkens scen i kväll är chansen stor att han möter en delvis mycket yngre publik än han är van vid.

Annons

Vinterns medverkan i TV4:s andra säsong av ”Så mycket bättre” innebär att en ny generation musikälskare fått upp ögonen för den gamle proggaren.

– När sjuåringar vill ha ens autograf så märks det att man fått en ny publik, säger Mikael Wiehe.

Det var förra sommaren som Wiehe tillsammans med Tomas Ledin, Eva Dahlgren, E-type, Timbuktu, Laleh, och Lena Philipsson spenderade tio dagar tillsammans på ett pensionat i Burgsvik på södra Gotland för att umgås och spela varandras låtar.

Trots succén med första säsongen av ”Så mycket bättre” så visste inte Mikael vad programmet gick ut på när han tackade ja till att ställa upp.

– Jag hade inte hört talas om programmet när jag tillfrågades och jag missförstod från början vad det var som förväntades av mig. Jag lockades att vara med för att det var flera som jag kände som skulle vara med i programmet. Vi jobbade väldigt hårt där, men det märks inte, och det ska det väl inte göra heller. Vem vill höra om en tv-inspelnings vedermödor? Men resultatet blev väldigt bra och jag är glad att jag fick vara med. Det har betytt att en större och bredare publik kommer för att se mig när jag spelar, säger Mikael Wiehe.

I programmet fick han möta och tolka en yngre generation av svenska musiker som Laleh och Timbuktu.

Generellt sett tycker han att det finns väldigt många bra unga svenska artister i dag och han nämner namn som Emil Jensen, Edda Magnasson, Anna Ternheim och Melissa Horn som han gillar.

Däremot saknar han det politiska engagemanget inom svensk popmusik. Det som han själv drevs av under sin tid i Hoola Bandoola Band på 70-talet och fortfarande drivs av som soloartist.

– Jag tycker den är ganska obefintlig. Visst finns det några som har lite synpunkter men de är inte så många och det är inte så tydligt. Jag vet inte vad det är som gör att det inte finns mer synpunkter nu när världen är så himla intressant med allt som händer ekonomiskt och politiskt. Och i Sverige också naturligtvis. Det pågår en våldsam förändring, till det sämre enligt mig, säger Mikael Wiehe.

Inför släppet av hans senaste skiva ”Ta det tillbaka” gick han ut i en debattartikel i Expressen och tackade den nuvarande regeringen för den inspirationen de givit till hans låttexter. ”Våra fiender är våra bästa läromästare”, citerade han Dalai Lama i sin artikel. Man kan lätt tro att Wiehes musikaliska gärning bara är bunden till politiken. Men mycket av hans låttexter kretsar också kring kärlek.

2009 blev han uppmärksammad för sin känslomässiga nakenhet när han släppte albumet ”Sånger från en inställd skilsmässa” som handlade om just det.

Själv skiljer han inte på det personliga och det politiska när han skriver sina låtar.

– Nej, jag tror de har samma källa. ”Sånger från en inställd skilsmässa” var jag tvungen att göra som en sorts överlevnadsstrategi som sedan råkade bli en platta. Då hade jag varit med om något som jag ville berätta om, säger han och fortsätter:

– Jag skriver bara om saker som intresserar mig eller saker jag inte visse om tidigare. Det kan handla om mitt själsliv, om Sverige eller om världen. Eller så kan det bara vara en väldigt fin melodi som jag vill att folk ska få höra.

Mer läsning

Annons