Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En punkikon ­under påverkan

/

2010 var året då Kajsa Grytt sade upp sig, gjorde en ny skiva och skrev ned hela sitt liv på fyra hundra sidor.

Annons

Nu har punkikonen släppt både album och självbiografi.

”Jaja, vill ni kalla mig punkikon så får ni väl göra det”. Kajsa Grytt skruvar besvärat på den smala svartklädda kroppen när termen kommer på tal. Hon var ju inte punkare på riktigt, hängde bara runt i periferin. Hennes band Tant Strul var ett punkband för alla ute i landet, men inte för de riktiga punkarna som hängde i Gallerian i Stockholm. Inte en chans, säger hon.

– Men det är klart att det är en komplimang. Tant Strul hade ju någon slags punkig energi. Jag vet ju att det inte handlar om dragkedjor och säkerhetsnålar utan en knökighet, en skevhet och en uppriktighet.

Självbiografin ”Boken om mig själv” är en odyssé över 30 år av rockhistoria. Och Kajsa Grytt berättar allt. Kända och okända musiker, artister, skådespelare, vänner och älskare passerar revy, men också ätstörningar, kriser och kampen om en karriär.

Ändå var det inte en kamp att skriva boken. Tvärtom, för Kajsa Grytt har ”gått så mycket i terapi att de där jobbiga grejerna redan är avklarade”.

I boken duckar Kajsa Grytt inte heller för förhållandet med Eldkvarn-sångaren Plura Jonsson. Hans kokainmissbruk och förhållandets svek och slitningar beskrivs ingående och utan pardon. Plura, som skrev låten ”Kärlekens tunga” om Kajsa, beskrev själv deras relation i sin egen självbiografi för några år sedan.

– Jag träffade Plura nyligen, och vi brukar ha en rätt ytlig kontakt. Men den här gången kändes det liksom...trevligare. Jag berättade för honom om boken, och han sade bara: ”Jag klarar vad som helst”. Jag tror att han har räknat med att det här ska hända. Han vet vad jag har för inställning till vad han har skrivit om oss tidigare, och det sätt han handskades med vårt uppbrott i sin egen bok. Det är inte farligt för honom att se det här. Han var ju fast i ett missbruk och jag spekulerar inte, jag berättar utifrån någon som har älskat honom.

Hur andra som figurerar i boken ska reagera vet hon inte.

– Vem skulle kunna bli arg? Kanske Pluras barn? Morsan och farsan kanske. Eller om någon skulle känna att jag ljuger, liksom ”så var det fan inte alls”. Men jag skriver ju det som jag minns. Men jag vet ju att det kan bränna till när man läser om sig själv, säger hon.

Nya albumet, ”En kvinna under påverkan” har producerats av namnkunnige Jari Haapalainen, är redan kritikerrosat och Kajsa Grytts första skiva på fem år.

– De som är bekanta med mig kommer kunna känna igen en iver som fanns på Tant Strul-tiden. Skivan är ganska strikt poppig. Jag har saknat den sidan hos mig själv, jag har gått på textförmedling och närvaro i ganska många år.

I ”Boken om mig själv” lyser rädslan över att inte passa in och inte duga igenom hos den unga Kajsa. Samtidigt finns där en stark personlighet som genomlever himlar och helveten men kommer ut på andra sidan. Och nu är hon inte nervös för scenen längre. Om hon tar ut skivan på turné kanske hon till och med slänger trygghetens sista utpost: gitarren.

– Jag kanske hänger av mig den. Här har jag hela livet längtat efter att passera gränser, och så placerar jag mig ensam på scenen bakom en trygg gitarr. Å andra, se på vad jag har gjort det här året. Jag har tagit risken att slopa tryggheten.

Sara Haldert / TT Spektra

Mer läsning

Annons