Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En riktig nostalgihöjdare

/

Förutsättningarna hade inte kunnat vara bättre. Årets skönaste sommarkväll, runt 8 000 människor i Furuviksparken – och tidernas mest framgångsrika svenska hårdrocksband Europe på stora scenen.

Annons

– En sådan här kväll passar det väl bra med litet nostalgi, sa Joey Tempest någonstans mitt i konserten och efter att tonvikten lagts på ett antal låtar från senaste albumet ”Bag Of Bones”.

Skulle nog tro det. De flesta var nog på plats för att höra de gamla favoritlåtarna som ”The Final Countdown” (ett givet extranummer vid sidan av utmärkta ”Last Look At Eden”), publikfriaren ”Rock The Night” och ”Supersistious”. I den sistnämnda vävdes in en liten bit av reggaens nationallåt ”No Woman No Cry”.

Jodå, han var verkligen sig lik, den gode Joey Tempest med sina snart 49 år på nacken har välbehållen rockpipa. Han jonglerade med micken, svingade stativet och flängde runt som i fornstora da´r på scengolvet.

Hela Europe, praktiskt taget i original hela kvintetten, var också sig lik trots att det gått dryga 20 år sen glansdagarna.

Med sina effektfulla intron, oftast signerade den eminente gitarristen John Norum. Han som var borta från bandet från sista halvan av 80-talet (då Kee Marcello ersatte honom) - men som återkom vid återföreningen för åtta år sen. I ”Girl From Lebanon” ryste jag av välbehag.

John Norum och Joey Tempest är den perfekta kombinationen för ett hårdrocksband med retroprägel.

Basisten John Levén, keyboardisten Mic Michaeli och trummisen Ian Haugland visade stor spelglädje även de. Tacka för det en varm, molnfri kväll med ett stort publikhav framför sig. Inte som när de lirade som förband till storheter som Def Leppard, Bon Jovi och Metallica på galor med nästan tio gånger så många hårdrocksfans.

Bland det nya materialet (som jag ärligt talat inte hunnit lyssna in mig på särskilt mycket) fastnade jag speciellt för ”Not Suppose To Sing The Blues” och ”Firefox”.

Powerballader är jag ofta svag för, ”Carrie” är en av de bästa i den genren som gjorts av ett svenskt band, men även ”New Love In Town”, som släpptes som singellåt för tre år sen hållar hög klass.

Upplands-Väsbys stotlhet har alltid varit ett pålitligt liveband, så även i Furuviksparken denna tidiga augustikväll. Euron må skaka ute på kontinenten för närvarande, men rockbandet Europe står för rutin och håller fortfarande god klass för oss som gillar hårdrock av äldre modell.

Mer läsning

Annons