Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En show på hög nivå

/

Långt innan klockan åtta och startskottet för kvällens föreställning värmdes det friskt upp med sminkbord och karaoke i lobbyn, och välkomstdrinkar och sångtävlingar inne på arenan. Överallt kunde man se finklädda kvinnor i alla åldrar, och de enda männen var de som arbetade med arrangemanget.

Annons

En väldigt unik känsla var det för mig som inte varit på "Ladies Night" tidigare, och stämningen var på topp. En glittrigt festlig atmosfär svävade i luften och till och med det förväntansfulla sorlet verkade vara pyntat med paljetter.

Så inleddes showen av muskulösa rugbykillar som sjöng och dansade till Beyoncés "Single Ladies", till vilda rop och klappande från den uppspelta publiken. Därefter kom Martin Stenmarck in på scenen, och klappandet blev om möjligt ännu vildare. Han presenterade kvällens artister – bland andra Sveriges enda ståupp:are som faktiskt kan sjunga – Thomas Järvheden och Bodens stolthet – Brolle. Järvheden tog över och passade på att klaga på sin bild på reklamaffischen, och tog även tillfället i akt att höja sina medartisters utseenden till skyarna.

Av jublet att döma höll nog de flesta med. Sedan blev det show på hög nivå med låtar som Oskar Linnros "Genom Eld" och Bonnie Tylers "Holding Out For A Hero", varvat med dans på borden av kvällens skickliga (och utmanande) dansare.

Det musikaliska innehållet varvades även det av en återkommande, förinspelad parodi på realitysåpan "Bonde söker fru", där de tre tidigare nämnda grabbarna, tillsammans med biffiga brottaren Frank Andersson, gjorde just detta. Klädda i stereotypiska ladugårdskläder (men kanske lite extra uppknäppt) poserade de i stallet och berättade om sina (skämtsamma, kan man hoppas) bilder av den perfekta kvinnan. Därefter fick vi chansen att se vad som hände i bastun efteråt; lite lagom barnförbjudet och härligt humoristiskt när karlarna självironiskt drev med sig själva och vände på konventionella könsnormer.

Showen gick sedan vidare med Thomas Järvheden som fick visa prov på det tidigare musikaliska påståendet och framförde Om sanningen ska fram till fullt ös på både parketten och läktaren när stora delar av publiken reste sig upp, dansade och sjöng med. Det moderna innehållet alternerades med en hel del klassiker – här fanns något för alla – och grabbarna gjorde flera uppskattade utflykter ut i publiken.

Järvheden delade med sig av pinsamma sommarminnen från lantidyllen och Brolle vågade sig på Gagas "Bad Romance". Lady Gaga var över huvud taget ett återkommande tema och flera av hennes kaxiga kompositioner tolkades. Och när Brolle rotade fram valpblicken och gjorde träffsäker cover på "Always On My Mind" åkte tändare och lysande mobildisplayer upp i luften runt om på arenan.

När vi sedan bjöds på både Bryan Adams, Bon Jovi och Metallica under föreställningens lite rockigare del var i alla fall min kväll gjord. Showens avslutning inleddes med en tribut till en kvinna som efter förra årets föreställning tog mod till sig och lämnade sin man som misshandlat henne under flera år, i form av Martin Stenmarcks egen "Sjumilakliv" på akustisk gitarr. Sedan bjöds det självklart på obligatoriska extranummer – flera stycken.

Känsloladdat blev det även, då hela gänget tillsammans med kvällens konferencier Anders Timell gav uttryck för en ordentligt självmedveten kvinnohyllning, klockrent avslutad av Bruno Mars "Just The Way you Are", som spelades medan ridåerna gick ned en gång för alla.

Och även om kvällen flera gånger korsade gränsen mot fånigt, och även om en föreställning med ombytta roller absolut inte hade varit politiskt korrekt (man kan nog hävda att det inte ens var det nu), så kändes det ändå som att showen träffade mitt i prick. Så årets härligaste tjejkväll, som arrangemanget själv titulerade sig, kändes verkligen som ett behövligt initiativ – och även ett fruktansvärt uppskattat sådant.

Christina Smedbakken

Mer läsning

Annons