Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fredagens festival

Annons

På fredagen får festivalen celebert besök av Serbiens ambassadör. Jag gissar att han trivs, programmet bjuder östeuropeiskt och sångerskan Miomira Vitas är serb. Musik av ungraren Bartók inramar kvällen. Först sex rumänska danser, nertecknade och omskrivna för piano av hans genialiska hand. Det tar Campaner högst fem minuter att spela dem och de passar hennes temperament: orientaliskt färgade melodier som hon förgyller med säker känsla för rytm, kontrast och energi. Fin nutida musik så: Marton Illés (ungrare född -75) nyskrivna svit Föremål. Tre miniatyrer, den första med sustainpedalen i fokus, storklangliga nerslag och rytmiska löpningar som landar djupt. I den andra cluster, ljudmoln som varieras sakta och allt snabbare uppåt diskanten i magnifik energi. Sista satsens lugna bastoner balanserar mot ackord som bryts till en stillsam melodi. Vilken mångsidig pianist, Campaner. Svenske tonsättaren Tor Aulin skrev några sånger där svensk musik möter serbisk text. Ett tecken på vänskap mellan folken, menar pianisten Bogino när han presenterar. Han framför dem och tre äktserbiska sånger tillsammans med Miomira Vitas, vackra sånger av ett slag man inte hör så ofta. Vitas inleder med att läsa text på serbiska, jag förstår inte ett ord, men hennes varma läsröst är underbar att höra. När hon sjunger till Boginos mjuka komp rörs jag av det sorgsna, rösten stundtals full av kraft, stundtals lite skör i höjden. Tobias Carron är med på flöjt i tre sånger av Vera Milancovic. Spännande melodier och skalor, fint uttryckt, musik från en annan sfär. Så får en känslovulkan utbrott på scen, och ja, belgisk-franske Cesár Franck var passionerat förälskad då han komponerade detta verk. Enegårdkvartetten och Bogino ger hans Pianokvintett i f-moll så det ryker om strängarna. Jazzigt rull, heta klanger, lidelsefulla utbrott, motoriska rytmer och klimax, att den allvarlige, strängt religiöse Franck drabbades svårt står klart. Under kvällens andra konsert bjuder Edsbergs Kammarorkester och litauiske dirigenten Šervenikas på mer spännande musik. Sjostakovitj Pianokonsert nr 1 op 35 är härligt humoristisk i elegant snitt, pikant kryddad med Chiara Res trumpet uppifrån orgelläktaren och med Mats Widlunds kristallklara pianospel i centrum. Och stråkarna, så bra de spelar, rent och distinkt. Det är en fröjd att höra detta färgstarka verk som också rymmer fin stillhet, tuffa rytmer och skärpa i solokadenserna. Bartóks Divertimento är inte blekare, underhållningsmusik på högsta nivå. Orkestern tänjer ordentligt på dynamiken och det svänger skönt i detta verk som blev det sista Bartók skrev före flykten undan nazisterna. Storstadspuls, bisvärmar, dimslöjor som skärs itu med skarpa snitt, ett mörkt hot mitt i det livliga. Det är morgondagens musiker vi hör, fenomenala redan.
Camilla Dal

Mer läsning

Annons