Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Frikostig Fogerty öste ur skattkistan

/

Det slår mig på väg från Dalhalla: John Fogerty skulle kunna göra en spelning till med en helt annan låtlista och vi i publiken skulle lätt kunna sjunga med i så gott som alla texter.

Annons

Ja, visst är det så. Denne 67-åring har en otrolig skattkista att ösa ur och jag kan inte tänka mig annat än att det måste vara väldigt kul för en artist att känna publikens gensvar på i stort sett varje låt.

Det behövs bara ett par takter i introduktionen så kan jag notera titeln i mitt block. Nåja, det fanns några låtar där jag var tvungen att leta lite extra i minnet innan titeln fanns där.

John Fogerty är alltså än en gång på Europaturné, dock bara två spelningar i Sverige denna gång: Dalhalla i Rättvik och Umeå.

Jag har sett honom tre gånger tidigare: 1997 på Lollipop och Globen och 2005 i Sundsvall. Vid alla tillfällena har det slagit mig hur kul John Fogerty själv verkar ha på scenen. Jag är övertygad om att vi alla i publikhavet (Dalhalla var förstås fullsatt) känner att han verkligen älskar att stå där och spela för oss. Och rösten är, om inte lika häftig som då det begav sig under Creedenceåren, så i alla fall fortfarande en av rockhistoriens bästa stämmor.

Det är inga långa preludier, bandet kommer in och så han själv med den första gitarren (han byter gitarr oftare än somliga artister byter scenkläder) i högsta hugg. Han säger att nu ska vi ha kul och så stampar han igång ”Hey Tonight”.

Publiken jublar och hitlåtarna kommer på ett pärlband. Själv tycker jag inte att konserten lyfter på allvar förrän i den sjunde låten. Fogerty och bandet gör en helt enorm version av ”Ramble Tamble”, en låt som redan på albumet ”Cosmo’s Factory” var fantastisk. Men jag har aldrig hört den bättre än här. Ljudmattan knockar mig fullständigt och gitarrsolona är fantastiska. Efter det njuter jag bara, jag njuter av att se och höra publikens enorma gensvar, jag njuter av John Fogertys musikalitet och spelglädje och jag njuter av hans fantastiska musiker.

Han är ingen vän av långa mellansnack, utan det är musiken som talar. Han har ibland väldigt roligt åt de hängivna som står längst fram vid räcker mot vattnet vid scenen. När folk ropar på låtar så säger han ”Om ni hoppar i vattnet så spelar vi vad som helst, till och med Justin Bieber”.

Nu var det ingen som antog utmaningen, man ska veta att majoriteten av Fogertys fans är stadgade män och kvinnor i övre medelåldern. Fast det finns återväxt, det var faktiskt ett markant inslag av unga killar i jeans som var lika hängivna som pappa och farfar.

Mer läsning

Annons