Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gävle vill gärna förvalta punkarvet

/
  • HS Arts basist hade passat i ett machohardcoreband från New York. Gaddningar, muskler och rakade (?) armhålor, that’s punk!
  • Publikhavet skulle sedermera tjockna nämnvärtnär Los Bohemos och PF Commando gick på.

Som liten skit pluggade jag slaviskt den klassiska boxen ”Varning för punk”. Här trängdes mängder av band från syd- och mellansverige.

Annons

I samma veva upptäckte jag klassiska råpunkband som Mob 47 och Moderat Likvidation. De blev mina hjältar och jag har dessutom fått ynnesten att se dem när de återförenats under de gångna åren. Jag var ju inte ens född när det begav sig. Betänk då även att dessa band är världskända och stilbildande långt utanför Sveriges gränser.

Jag glömmer inte heller återföreningsgalan 2003 då Göteborgspunken firade 25 år. Perverts var ett av de förstklassiga gäng som spelade den gången. Konstigt nog har jag inte haft en susning om att Gävle hade en livaktig scen, förrän kvällens gala blev känd.

Om det är ett bevis på att punken här förblev lokal eller att jag inte läst på tillräckligt om min punkhistoria låter jag vara osagt. Det som slår mig är att Gävlepunken är rätt mycket släpigare 77-punk än exempelvis Mob 47. Inte så konstigt kanske, då de antagligen var det aggressivaste och snabbaste gänget i Sverige tillsammans med Protes-Bengt.

På annandagskvällen var det alltså upp till bevis för Gävle att ha sin gala och visa sitt bidrag till det en gång så stolta svenska punkarvet. Uppslutningen är imponerande och varierande. Det är inte många som går i nitjacka här. Punken har blivit nostalgi och kanske inte så farlig längre. Först ut är Sandvikens HS Art. som river av fem låtar. Nästa gång vi ska få se dem är 2041 på avdelningen Mandolinen tillkännager frontmannen.

P-Nissarna från Falun bör vara bandet för aftonen som turnerat mest sedan glansdagarna på 80-talet och det märks i hur de rockar. Det känns formidabelt att sjunga med i refrängen till ”En polismans ord”: ”Jag är en glad polis, fast många kallar mig för gris”. Trummisen jobbar för fullt och har smärre likheter med socialdemokratiske toppolitikern Mikael Damberg.

När tredje bandet Los Bohemos går på har temperaturen stigit avsevärt i Hantverkarsalen och publikhavet tjocknat. Deras set går dock lite in genom det ena örat och ut ur det andra. Deras punk är lite för amerikansk, och lite för mycket sjungen på engelska. Men engagemanget på scen råder det ingen som helst brist på, Per Lindberg svettas och skämtar. 2028 kommer vi få se dessa Gävlepunkare igen om vi ska tro ledsångaren.

Huvudakten PF Commando gör sin första Gävlespelning på 30 år och lika länge ska det dröja till nästa gång. De orkar med elva örhängen och blir sedan inropade två gånger. Publikens kärleksfulla ansträngningar för att få gubbarövarna att slita sig från bärsen backstage ska ha en eloge. Musikaliskt låter PF som någon form av hårdare rock’n’ roll. Kanske är jag för ung, eller för såld på kängpunk. Kvällen blir en succé och en folkfest, men tyvärr kommer Gävlepunkens kvalitet inte i närheten av Göteborgsscenens under det sena 70-talet och tidiga 80-talet. Inget band i klass med Göteborg Sound, Liket Lever eller Tatuerade Snutkukar. Okej, jämförelsen kanske är lite orättvis.

Slutligen, en omöjlig önskedröm jag hade velat se infrias: Bad Boo Band, kända för ”Knulla i Bangkok” återförenas med sångaren Dan Eliasson, i dag generaldirektör för Försäkringskassan. Tillsammans headlinar de med Slaskfittorna med Stefan Carlén på sång, i dag förbundsekonom på Handels.

Vilken konsert det hade blivit!

Mer läsning

Annons