Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Handelsresande i musik

/
  • Nationalteaterns rockorkester från en spelning på Heartbreak i Gävle i april förra året.

”Vi fortsätter att spela rock ’n roll men vi håller på att dö”, sjöng Nationalteatern i en av sina klassiska låtar.

Annons

Nej, de håller inte på att dö men Nationalteaterns rockorkester har funnits ett bra tag nu. De har föryngrat sig med ett antal medlemmar men kvar från 70-talets glansdagar finns fortfarande frontfiguren Ulf Dageby, basisten Nikke Ström och trummisen Håkan Nyberg. Men de ser ingen anledning att sluta att kuska runt i Sverige.

– Man är en luffare, en slags handelsresande i musik. Det är ödet man har om man väljer det här livet. Vi vill inte bli institutionaliserad i form av filharmoniker eller teatermusik. Det är inte transportsträckorna vi är ute efter, vi vill ut och möta en publik, säger Nikke Ström, som är en av de tre som är kvar från originaluppsättningen.

En del kanske reagerar på namnet Nationalteaterns rockorkester. Men det är det namnet de har använt sig av sedan Nationalteatern delade upp sig i en teatergrupp och ett rockband 1980. Sedan dess har rockorkestern inte släppt något nytt material men har då och då återförenas för turnéer runt om i Sverige. Och några nya låtar är inte heller att vänta sig framöver.

– Inte som Nationalteatern eftersom det är en skild föreetelse och lite daterad. Alla vi fem som står på scen lirar med olika band och har andra projekt också. Alla är väldigt aktiva med nyproduktion men inte under namnet Nationalteatern. ”Rövarkungens ö” är väl det senaste vi gjorde förutom några liveplattor. Ulf har provat att skriva nya låtar men han säger att det inte funkar, berättar Nikke Ström.

Men vad gör då ett gammalt politiskt proggband från 70-talet på en hårdrocksfestival bland nitar, läder och pyroteknik?

– Ja du, vi är ganska hårda nuförtiden och jag menar, vad är hårdrock egentligen? Det finns ju så många underrubriker så att jag går vilse. Det är allt från classic rock till trash och speed metal. Då hamnar vi i kategorin classic rock. Vi är inga duvungar och manglar på rätt så bra. Vi gör inte covers på oss själva utan vi har uppdaterat låtarna. De låter inte som originalen som var ganska snälla, säger Nikke.

Det är många olika typer av artister från väldigt spridda genrer som influerats av er, varför?

– Kanske för att det är ett koncept som håller, texterna är fortfarande aktuella och lever vidare. Det är ett bra sätt om man vill beskriva verkligheten och samhället och paketera den i en form och ett uttryck som man är hemma i. Det är både hiphopare och reggaeartister som använder sig av samma koncept. Kapten Röd och Timbuktu är artister som jag känner mig besläktad med, säger Nikke.

Mer läsning

Annons