Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

John Lindberg Trio vägrade regna bort

/
  • Trion gör allt i sin makt för att en fullsatt Smedsgården ska känna att bandet var värda entrépengen.
  • Men mest imponerande var kanske den fullsatta Smedsgården som stod ut och till och med släppte loss i ösregnet.

John Lindberg Trio hade verkligen inte tur med vädret under sin enda sommarspelning på hemmaplan. En timme innan de ska börja spela öppnar sig himlen över Sandviken och regnet bara öser ner.

Annons

Väderomställningen tvingar bandet, med Järbosonen John Lindberg i spetsen, att gå på en halvtimme före utsatt tid.

– Funkar det, eller är det bara skit och piss alltihop, frågar John Lindberg publiken.

Trion gör allt i sin makt för att en fullsatt Smedsgården ska känna att bandet var värda entrépengen. I ”Drunksters” från skivan ”Brand New Philosophy” lyckas de få igång allsång bland alla regnponchos och paraplyer. Ju längre konserten lider så tröttnar en del i publiken på regnets tyglande effekt på konserten så de börjar hängivet dansa framför scenen. Bandet kan alla tricks i rock'n’roll-boken kör flera av dem för att charma besökarna i ösregnet.

Live blir också John Lindberg Trios lite radiopolerade rock mer rå och deras rockabilly-rötter blir mer tydliga. Framför allt blir bassisten Martin Engströms ståbasspel mer framträdande på Smedsgårdens scen under måndagskvällen. I en låt som ”California” från senaste skivan kan man skönja influenser från solstänkt surfrock.

Om låten är ett försök att denna kväll åkalla solgudarna vet jag inte men den ger en skön dynamik i bandets repertoar.

John Lindberg besitter en alldeles utmärkt stämma för den musik han spelar och lyckas hela tiden med det där lite nonchalanta darret på rösten som hör hemma i genren. Att han dessutom är en strålande gitarrist och har en tilldragande scenpersonlighet gör att han kommer väldigt långt på bara det. Sedan sitter gruppen nu på ett knippe medryckande låtar men det är också där de har en bit kvar. Som låtskrivare skulle de behöva bli ännu lite mer personliga för att ta det där sista steget och börja vara det bandet de har all potential att bli.

Konserten blir i ovädret en aning nedkortad men publiken vägrar släppa sina lokala hjältar från scenen och ett gäng extranummer följer.

Det är en imponerande kraftansamling av bandet att trotsa den deprimerande svenska sommaren och göra en inspirerande spelning på hemmaplan.

Men mest imponerande var kanske den fullsatta Smedsgården som stod ut och till och med släppte loss i ösregnet.

Mer läsning

Annons