Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kontrastrik afton med krockar

/

Syftet är mer än lovvärt och publikuppslutningen god vid Sweden Aid Orchestras världspremiär.

Annons

Många vill bidra till Gävles integrationsprojekt ”Mitt nya hemland”, till vilket kvällens intäkter går. När projektet presenteras av initiativtagaren Lasse Wennman värker mitt hjärta.

Projektet handlar om att integrera de ensamkommande flyktingbarn som bor i regionen. Men alla får ju inte vara med. Senaste tiden har jag mailat Migrationsverket flera gånger rörande barn som av paragrafskäl inte får stanna.

Musikaliskt blir det en rätt spretig konsert, den goda viljan till trots. Den 45 musiker starka orkestern inleder fartfyllt med ouvertyren ur Bernsteins ”Candide”, där inte minst en vig flöjtstämma utmärker sig. Orkestern är hopplockad från olika symfoniorkestrar landet runt, trombonisten Mikael Appelgren representerar Gävle. Strax krockar Bernstein med den kända första satsen ur Mozarts symfoni nr 40, uppoppad av röstekvilibristerna i The Real Group och tillkrockad med Mozartfrämmande slagverk och brass. När Loney Dear alias Emil Svanängen tar vid förvandlas orkestern i ett slag till mäktiga syntar och så bra han sjunger, i en låt med Peter Gabrielstuk. Därpå en vemodig ballad som lite trevande övergår i det kända adagio som tillskrivits Albinoni.

Sedan kommer det första inslaget som hindrar konserten från att stanna i lättsam, till intet förpliktigande underhållning. Ali Husseini från Fryshusets projekt ”Skriv dig fri” läser sin starka, rimmade dikt ”Ett brev”, tillägnad hans mamma. Den får krock av Sanne Salomonsens gamla hit ”Den jeg elsker”. Visst är The Real Group skickliga men ljudet på sången är alltför kyligt och hårt, något som tyvärr utmärker alla gruppens nummer. Äkta engagemang från några som vet vad de talar om får vi av Sebbe Staxx från Kartellen och Norsborgsrapparen Adam Kanyama i låten ”Färger”.

Orkestern levererar tunga pukslag och det hela blir en glödande appell mot utanförskap och segregation som får publiken att höja sina händer i luften. Sebbe är scenens kung, tveklöst och utan åthävor. Paskal från Fryshusets skrivarprojekt läser en dikt ur en bok han skrivit tillsammans med just Sebbe. ”I min port” handlar om flykt och frihet, om att vingklippas av systemet men till sist ändå lyckas veckla ut sina vingar. The Real Group bjuder på visa och jazz, Loney Dear sjunger fler välarrade, välljudande låtar, men det berör mig inte på långa vägar så mycket som Sebbe, Adam och poeterna.

Sist orkesterns och Sebbes gåshudsframkallande hyllning till offren vid Utöya, ”Kringsatt av fiender”, baserad på en dikt av norske poeten Nordal Grieg. För raptexten står Sebbe och Leo G Carmona och Sebbes far Rune Stakset bidrar med en egen dikt. En berörande stark avrundning på denna krockiga, kontrastrika välgörenhetsafton.

Camilla Dal

Mer läsning

Annons