Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Körberg bäst när han sjunger

/

Gårdagspublikens förväntansfulla tystnad bröts utan vidare omsvep av Tommy och hans skickliga medmusiker, med en cover på ”That’s Life”, tätt följd av en dito på Mikael Wiehes ”Nu kan jag gå ut och möta världen”.

Annons

Den följande presentationen präglades sedan av en hutlös kampanj för att prångla på publiken skivor och böcker mellan de skarpa vändningarna i ett standup-artat mellansnack. Det hela var både charmigt och gubbigt, men med en tendens att ofta gå över gränsen mot ”för mycket”.

Klassikern ”Fattig bonddräng” klappades entusiastiskt in av publiken och fick ett snyggt mellanspel bestående av en strof ur Hårgalåten.

Fyndigheterna i de långa mellansekvenserna hade antagligen en helt annan målgrupp än undertecknad, majoriteten av dem fastnade inte.

Stundom lyckades mellansnacket – som tog upp en ganska stor del av showen – dock vara både roligt och träffsäkert. Även miljötänket var närvarande, då uråldriga och välanvända vitsar återanvändes i skepnad av spontana kvickheter som verkade gå hem hos flera av åhörarna.

När herr Körberg emellanåt i stället gav upp dessa och satte den mäktiga stämman till musikaliskt bruk – det var då det klickade och föreställningen blev mer än trevlig fars. Repertoaren bestod av en mycket blandad kompott och publiken bjöds på allt från fräcka ballader och Björn och Benny till Eagles-covers och en riktigt snygg tolkning av Frank Zappa.

Detta hindrade dock inte att det hela bitvis kändes rätt monotont. Ett lite annorlunda låtval och färre sexskämt hade lyft showen markant, men framförandet var bra och herr Körberg lyckades förhoppningsvis sälja några skivor i processen.

Christina Smedbakken

Mer läsning

Annons