Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Landets bästa bluesman

/
  • Tomas Anderssons Wij berättar om det svenska folket, dess blues och platsen där vi alla föddes.

Tomas öppnar kvällen med min favorit, Sturm und drang, från nya skivan Romantiken. Just här är han som bäst när han kan berätta sina känslor och minnen om en svunnen tid. Det är nostalgi som aldrig andas bitterhet, även om det var bättre förr så längtar han inte tillbaka.

Annons

Att beskriva sin ungdom med platser, lukter, kläder och attiraljer ger mig så mycket mer än sångare som bara sjunger adjektiv som inte betyder något. Kanske är det hans journalistbakgrund som gör att vi slipper alla tomma fraser.

Efter fem låtar har Tomas fortfarande knappt sagt något mellan låtarna, han som brukar ha så bra, genomtänkt mellansnack. Men plötsligt ska han spela Oroshjärtan för alla oss som vrider oss i lakanen nätterna genom, alla vi som biter i bettskenorna.

Kvällens första halva känns annars som en motreaktion på schablonen av Tomas Andersson Wij. Mellansnacket som sagt minimalt, det utstuderat stilmedvetna utbytt mot snygga men slitna jeans och en v-ringad tröja. Musiken och tempot är lite högre och lite hårdare.

Bandet bestående av Per Eklund, trummor, Johan Berthling, bas och Gustaf Spetz, klaviatur. De bjuder oss på en stor ljudbild som hela tiden hålls på rätt sida svulstigheten, som de vore ett E Street band utan machotendenser.

Spegeln är en lysande spelplats för konserter av den här digniteten, då lokalen verkligen inbjuder oss att komma in till Tomas Anderssons Wijs egen värld, där han berättar om det svenska folket, dess blues och platsen där vi alla föddes.

Och sen berättar han givetvis om Hälsingland, Han beskriver Hälsingland med två ljuvliga låtar och är man som jag uppväxt där så förstår man de bilder han målar upp och orden som strömmar ut ur hans mun: ”Hälsingland, mitt eget land, det var här jag tappade min första tand och här så ska jag spotta ut den sista.

Tomas har både fina melodier och ganska pricksäkra iakttagelser som han på ett bra och retoriskt sätt förmedlar. Kanske är han landets bästa bluesman. En man som sjunger om läget i detta kalla land, men kvällen värmde bra.

Peter Alzén

Mer läsning

Annons