Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Maffig och viktig scenshow

/
  • Alla överskottsintäkter från turnén går oavkortat till organisationens arbete i Sydafrika.

Annons

Star for Life, ett projekt för att motverka spridningen av HIV och AIDS i Sydafrika, gästade Konserthuset i går, och det var fullsatt.

Man nästan hisnade av insikten när det informerades att så mycket som var tredje person i Namibia är HIV-positiv. Projektets mål är att genom musik och drama försöka informera om och ändra på detta. Alla överskottsintäkter från turnén går oavkortat till organisationens arbete i Sydafrika.

Ett häftigt ljusspel föll vid start på musikerna som formerat sig i mörkret och showen satte igång. Intensiva rytmer på djembes byggde upp, en gungande sång satte igång och kulturskolekören kom upp på scenen.

Ett svängande och varmt sång- och dansnummer vidtog sedan med en explosionsartad energi. Fruktansvärt mäktigt blev det när körerna backade upp de sydafrikanska solisterna i deras sånger och danser, och även flera mer välkända låtar framfördes med innovativ tolkning.

När en av projektets ambassadörer, Daniel Karlsson a.k.a The Moniker, kom in på scenen bytte musiken visserligen riktning, men tappade ingenting av sin värmande gruppkänsla. Framträdandet växlade hela tiden mellan galet energirikt och sällsamt känslofullt, och använde sig friskt av hela spektrat däremellan.

Shirley Clamps inhopp, med bland annat en känsloladdad tolkning av Swedish House Maffias ’Save the World’ var visserligen väl framfört, men det kunde inte hjälpas att det kändes tunt i jämförelse med den i övrigt så dynamiska showen. Intrycket som gavs var att hennes nummer bakats in halvdant som dragplåster i en show som egentligen hade ett helt annat klimat.

Dock tog den ordinarie showen genast vid i sin ursprungliga gemenskapsanda, och undvek som tur var att förvandlas helt till ett schlagersolo-snedsteg. En annan fara som också mästerligt undveks var den hårfina gränsen mellan viktigt budskap och präktig moralkaka, som annars ju så lätt kan råka överskridas när det handlar om den här typen av evenemang. Priser delades ut, och fler solister gavs plats.

Det häftigaste under hela kvällen var definitivt när introt från Lejonkungen framfördes, med jätteläckra scenkläder och grym samspelthet mellan samtliga.

Delar av sången i låten är ju som bekant på zulu, de besökande ungdomarnas eget språk – men de hade aldrig hört låten tidigare, och än mindre sett Disney-filmen den skrevs för.

Det blev något utöver det vanliga, och numret toppades enbart av slutklämmen på showen, då publiken gjordes delaktiga i en vacker komposition där den svenska nationalsången blandats samman med Sydafrikas egen.

Sammantaget var showen maffig och rörande – och inte minst väldigt, väldigt viktig.

Christina Smedbakken

Mer läsning

Annons