Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Micke och Mats fixade en härlig 80-talskväll

/

Skuggor i skymningen?

Nej, snarare profiler i rampljuset som gjorde allt för att göra publiken lycklig – fortfarande.

Annons

Åtminstone när det handlar om Micke Rickfors och Mats Ronander. Den senare kom lite oannonserad i stället för Dan Hylander, vilket var ett lyft i sig.

Sex profiler på scenen som kom in växelvis. Ibland tillsammans.

Micke och Mats bar fram denna nostalgikväll, som två lagkamrater, till något alldeles extra inför närmare 600 i konserthuset.

Jag satt och undrade: Hur långt bort är i själva verket 1980-talet? Tja, i alla fall närmare än det 60-tal då vi fick Tages, Shanes och Hep Stars som fick i alla fall mig att öppna ögonen för svensk pop.

På 80-talet exploderade allt. Magnum Bonum åkte skateboard och skördade potatisar, Tommy Körbergs syrra Rosa gick till Attack, Milla ooade på ett miraköst sätt hela natten och Micke Rickfors köpte vingar för pengarna. Publiken hängde med, ibland sittande, ibland stående i någon sorts eufori.

Alla drog sina hits, men Micke ställde också förtjänstfullt upp (i stället för Tommy Nilsson) i duetten ”Allt som jag känner” ihop med Tone Norum. Fast bäst kände jag för Micke i Bruce Springsteens ”Dancing In The River” och då Ronander hyllade Eric Clapton. Det var imponerande, och kvalificerat!

Publiken hängde med, ibland sittande, ibland stående i någon sorts eufori.

Stefan Andersson

Mer läsning

Annons