Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Monicas hyllning till Monica (Zäta)

/

När Monica Borrfors med maken, pianisten Gösta Nilsson, och hans trio gästade jazzklubben fick publiken en ingående insyn i sångerskan Monica Zetterlunds sång och leverne. Det blev en kväll som den stora publiken slukade med hull och hår.

Annons

Monica Zäta var rent ut sagt prudentlig när hon valde texter.

Det hade börjat med att Beppe Wolgers försåg henne med texter som svensk musik aldrig upplevt tidigare, och Beppe fick många uppföljare av inhemska textförfattare som kunde behandla den tidigare så svårhanterliga svenskan.

Men Beppe bröt isen och han fick en rad uppföljare av klass som dessutom hade jazzfeeling.

Naturligtvis lyfte Monica Borrfors fram de alster ur den flora som hade kommit jazzen till gagn.

Bobby Timmons Dat Dare hade Beppe kristnat till Va´e´de´där. Olle Adolphson hade döpt How My Heart Sings till Regnets Sång. Gershwin brödernas But Not For Me kom i Björn Lindroths tappning att heta Lill-Klas.

Stikkan Andersson hade knåpat ihop den svenska texten till Little Small Apples. Gröna Små Äpplen blev resultatet.

Lars Forssell ingick också i det celebra skrivargänget och Kurt Weills My Ship kom att heta nog så logiskt Mitt Skepp.

Carmichaels klassiker Star Dust kom att heta Höst när Lars Nordlander var klar med sin text.

Han hade också skrivit texten till Destination Moon som King Cole lanserade en gång i tiden.

Monica Borrfors gjorde en mycket bra föreställning. Berömmer gärna hennes melodival och den fina mikrofontekniken som hon visade. Melodierna och texterna kände hon innerligt för.

Tänk vad skönt det är att höra texter skrivna av professionella textförfattare som kan behandla språket.

Som paret Tage Danielsson och Hasse Alfredsons Var Blev Ni Av Ljuva Drömmar? alias Kurt Weils Where Did They Go som gav mig gåshud.

Monica Borrfors sjöng också några jazzstandards på engelska. Gigi Gryces Social Call ska nämnas.

Hennes medspelare, pianisten och maken Gösta Nilsson, hade arrangerat musiken och han fick också visa flera prov på sitt fina spel.

Basisten Filip Augustsson imponerade som vanligt med sitt kloka tonval och drivna solon. Samma gäller för Jesper Kvibergs läckra trumspel. Det här var ett komp som visste hur man backar upp en sångerska.

Göran Olsson

Mer läsning

Annons