Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mustasch – snällt band med diktator

/
  • Det är numera helskägg som gäller för Mustaschmedlemmarna med Ralf Gyllenhammar längst fram, flankerad av gitarristen David Johannesson vikarierande trummisen Jejo Perkovic och basisten Mats Johansson.

Annons

Ny skiva, ännu nyare trummis och ny turné. Rockarna i Mustasch är tillbaka och det mesta är sig likt i bandet där Ralf Gyllenhammar styr och ställer.

Alldeles före jul, när nya Mustaschskivan ”Sounds Like Hell, Looks Like Heaven” redan var inspelad och klar, ringde trummisen Danne McKenzie till bandets starke man, Ralf Gyllenhammar. ”Jag får en dålig känsla i magen varje gång vi träffas”. De två var båda överens om att den andre förändrats de senaste åren och Danne McKenzie konstaterade: ”Ska det vara så här vill jag inte vara med”.

– Han hängde inte med när vi andra gjorde saker tillsammans. Han försvann bara hem till sitt. Men nu är vi jättebra vänner igen, när han inte har bandtvånget längre, säger Ralf Gyllenhammar om avhoppet.

Att Mustasch i mångt och mycket är sångaren och låtskrivaren Ralfs band, det verkar de alla vara överens om. Mats ”Stam” Johansson beskriver situationen som demokrati men med en diktator.

– Äh, jag är inte jobbigare än någon annan. Vi är snälla, men när jag vill något så driver jag igenom det. Då kan folk tycka: ”Så får du inte göra, du måste tänka på andra”. Nej, jag måste tänka på mig. Jag vill göra saker på mitt sätt och det kan uppfattas som provokativt. Men någon måste ju fatta beslut, säger Ralf Gyllenhammar som den här gången även producerat skivan.

Den högljudde göteborgaren beskriver ”Sounds Like Hell, Looks Like Heaven” som en vanlig Mustaschplatta, som kom ur hjärtat och som är föredömligt kort, 35 minuter. Men han öppnar också för att ljudbilden kan komma att förändras med tiden.

– Nu när vi fått med en Infinite Masstrummis kanske vi ska testa trummaskiner, samplingar och sånt. Det är nog dags att hitta på något nytt, något roligt, menar Ralf Gyllenhammar.

Lånet från Infinite Mass, Jejo Perkovic, längtade efter att spela mer än ett par gånger per år och valdes ut som turnévikarie efter en audition då tio trummisar testades av Mustasch.

– Jag trivs fantastiskt bra, vi är av samma skrot och korn och har samma intressen: Hårdrock, fotboll och grogg. Nu blir det turné och sen får vi se. Man får vara vuxen och akta sig för förhastade beslut så slipper det bli jobbig stämning efter sista spelningen, säger Jejo Perkovic som också lirat med Candlemass och The Bear Quartet och som beskrivs av Ralf som en hård jävel som slår hårt men med sväng.

Att Jejo Perkovic av många blivit varnad för Ralf Gyllenhammar, det har inte påverkat honom.

– Än så länge har jag inte märkt något dåligt. Jag har aldrig spelat i ett band där en person bestämmer så tydligt men det är ju bara att gilla läget. I vissa fall kan det vara bra, annars kan man ju sitta och dividera i en halv livstid, säger Jejo Perkovic.

Martin Röshammar/TT Spektra

Mer läsning

Annons