Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nationalteatern får blodet att bubbla

/
  • Ulf Dageby och Nikke Ström samt Håkan Nyberg på trummor är originalmedlemmar. Mattias Hellberg på sång och Håkan Svensson på gitarr är goda fynd som nya medlemmar.
  • Vokalisten Mattias Hellberg och basisten Nikke Ström bjuder på ett jädra ös. Nikke måste vara den coolaste basisten vi har i det här landet.
  • Tunggung med Mattias Hellberg och Nikke Ström.

Att komma till Heartbreak och spela måste vara helt sanslöst skoj och rätt tacksamt. För Gävlepubliken är på riktigt gott humör den här fredagskvällen.

Annons

Alkoholintag spetsat med Nationalteaterns rockorkester brukar också vara en lyckokombination som aldrig slår fel. Vilket den nye sångaren Mattias Hellberg bekänner när spelningen är slut.

– Det har varit skitkul att vara här i Gävle. Vi har fått mat, vin, whiskey, vodka, öl och coca-cola, säger han och bugar och bockar.

Han axlar rollen som frontman övertygande med sin Mick Jagger-liknande och bluesiga stil.

Nationalteatern festar nog inte lika mycket innan och efter spelningarna som förr dock. Men det är ett stabilt gung konstant på scen. Tonårsgrabbar sjunger med i varenda textrad. De rockar loss bredvid nöjda mysproggare och radhuscasanovor med ölmage. Ikväll är ingen fast i borgarsmeten.

Göteborgslegendarerna krånglar inte heller till det. Publiken får alla gamla godingar de önskar. Av 15 låtar totalt måste 13 räknas som renodlade klassiker. När introt till tredje låten ”Barn av vår tid” kickar igång är åhörarna fullkomligt lyriska. Det är helt enkelt omöjligt att inte sjunga med i den här klassikern. Nationalteaterns låtar har ett budskap som är smärtsamt aktuellt än i dag även om thinnertrasan bytts mot tyngre droger.

Den nya låten ”Ge mig mitt liv” funkar också hyfsat på publiken. Som avslutning bjuder Ulf Dageby och gôbbarna på ”en rekti trôckare”, ”Men bara om min älskade väntar” från 1978. Då har en dryg timma passerat. För en klubbspelning känns det nästan i överkant. Men publiken har fått god valuta för pengarna.

Det är skönt att Nationalteatern fortfarande är livs levande. När många andra proggband har gått i graven för längesen står grabbarna från Götet kvar som herrar på täppan.

Kanske för att de inte var så plakatpolitiska som Knutna Nävar till exempel, även om det också var en fantastisk grupp.

Publiken hade nog lynchat herrarna om de inte spelat ”Livet är en fest”. Det slår mig att det egentligen bara är att byta ut Vågen till Heartbreak Hotel. För bubblade i blodet gjorde det på många Gävlebor den här kvällen. En och annan kan också ha spytt i en rännsten vid kvällens slut. Men det är smällar man får ta när Nationalteatern är på besök.

När många andra proggband har gått i graven för längesen står grabbarna från Götet kvar som herrar på täppan.

Mer läsning

Annons