Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Perssons Pack har alltid något att säga

/
  • Efter en 13 år lång paus gör Perssons Pack comeback med skivan ”Öster om Heden”. ”Det är storslagen musik, väldigt arrangerad” säger sångaren Per Persson, här med dragspelaren Magnus Lind. Foto: CHRISTINE OLSSON/SCANPIX

Annons

Kultförklarade 90-talsbandet Perssons Pack bryter tystnaden och släpper sitt första album på 14 år.

– Man måste ha en orsak, säger sångaren Per Persson.

Att han är en god historieberättare råder det inga tvivel om. Under den dryga halvtimme som intervjun pågår hinner Per Persson, som av många artister och journalister anses vara en av landets främsta textförfattare, glida in på sidospår om allt från en avskuren fingertopp och ett ihjälspelat marsvin till Thåströms beryktade tupé.

– Jag har min teori om Thåströms Amsterdamsperiod, att det var då han fixade den. Han gjorde industrirock och bar alltid amerikansk krigshjälm. Men Love hävdar att han inte alls har tupé, säger Per Persson och ser skeptisk ut.

Vi har träffats för att prata om Perssons Packs storstilade comeback och om nya skivan ”Öster om Heden”, som släpptes i onsdags. Per Persson har fått med sig sin gamle dragspelare Magnus Lind, övriga medlemmar har annat för sig.

Niclas Frisk är utomlands med sin popgrupp A Camp och Love Antell hade bråttom till ett Göteborgståg. Den senare är nyrekryterad till ”Packet”. Desto mer känd är han som frontman i bandet Florence Valentin.

– Vi gjorde en grej ihop på Radiohuset och jag märkte att han kunde spela. Sen har man ju upptäckt andra fördelar med den killen, som att damerna i publiken blir alldeles till sig av honom, säger Per Persson.

– Det var förresten Love som började tjata om att vi borde göra en platta till. ”Jaja” svarade vi, och rätt var det var så hade han hyrt en studio.

Helt självfallet var inte detta. När Perssons Pack i somras började spela in vad som skulle bli deras sjunde skiva hade de inte jobbat ihop sedan avbrottet 1996.

Bandet som under 90-talet levde efter devisen ”spela torsdag-fredag-lördag, hänga på krogen resten av tiden” gick till slut in i en betongvägg.

– Vi var helt trasiga och jag var jäkligt trött på att göra låtar, säger Per Persson.

– Packet har alltid varit ett alkoholromantiskt band, det blev för mycket av allt, fortsätter Magnus Lind.

Sedan dess har Alftas mest kände låtskrivare inte gjort så mycket annat än att uppfostra sin snart tioåriga dotter påstår han, och det tycks ha väckt liv i kreativiteten.

”Öster om Heden” har redan hyllats av kritikerna.

– Det är storslagen musik, väldigt arrangerad. Jag har försökt att hålla även texterna stora. ”Bortom månen och mars” är en ganska entonig melodi utan refräng som handlar om döden, säger Per Persson och ser nöjd ut.

Berättelserna är fortfarande lika viktiga, han skulle aldrig ha väckt liv i Perssons Pack om han inte känt att hade något att säga. I låten ”Sångare utan orsak” kritiserar han musiker som saknar driv.

– Jag spyr på den platta Radio Rix-skiten, på såna som spelar ”bara för att det är kul”.

– Pengar eller brudar kan vara en orsak. Vill man störta regeringen så brukar det också kunna bli ganska bra låtar, säger Per Persson och slår handflatan mot bordet.

Vad är ditt syfte?

– Jag vet inte, jag har många. Men att få sitta i en turnébuss med Sveriges bästa band kanske. Det är en drömtillvaro.

Ninna Prage/TT Spektra

Mer läsning

Annons