Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Psykedeliskt mångbottnat när bosnier och dalmas möts

/
  • Hans Rosén är basist i grunden och Igor Knez är från början skolad i klassisk gitarr.

Det var deras gemensamma kärlek för diktande som förde Igor Knez och Hans Rosén samman för fyra år sedan.

Annons

De jobbar båda på Högskolan i Gävle, Hasse som datatekniker och Igor som professor i psykologi.

Skivan ”Ten Handmade Pieces” kom ut tidigare i sommar. Recensenter vill gärna ha en bestämd genre att sätta på ett verk. Det blir svårt med Knez Rosén. Här finns element av jazz, blues, folkmusik, raga och hårdrock. Men får upphovsmännen själva välja blir det ”psykedelisk alternativ rock”.

– Det är ett problem för oss. Vi hittar inte rätt målgrupp, säger Hasse.

Igor beskriver Hasse som en naturmänniska som inspireras av barndomstrakternas Yttermalung och fisketurer längs Västerdalälven. Hasse ser spelmannen Wille Toors, även han från Malung, som sin mentor. De spelade mycket ihop fram till hans död för tre år sedan.

Igor kom till Sverige med föräldrar som var arbetskraftsinvandrare från en industristad i Bosnien som tolvåring. Bosniens ”Manchester eller Ruhrområde” som Igor säger. I deras musik möts de två världarna, med den gemensamma bakgrunden i 70-talets psykedeliska rock. Något de har tröttnat på.

– Allt har sin tid. Vi är över 50 nu och tänker inte stå och harva gamla Black Sabbath-riff i replokalen längre, säger Igor.

Fullängdarens titel syftar på att låtarna är skitiga och analoga och spelade på helt oprogrammerade instrument. Ett syfte med skivan är att släppa på de konventioner som finns inom tidigare genrer de spelat.

– Innan har jag spelat i symfoni- och proggrockband där allt skulle sitta skittajt. Det fick inte vara en millisekund fel på ett anslag eller arrangemang. Om man spelar som ett smäck på trettiotvåondelstriolen är det skitroligt för en själv. Nu spelar vi fullständigt från vad vi har inom oss och det är så himla befriande. Wille Toors hade en oerhört avslappnad attityd till musik. Att musik görs från hjärtat är A och O. Vi jobbar på samma sätt nu, säger Hasse.

Recensenten Sara Parkman skrev i Dalarnas Tidning att ”Knez Rosén är soundtrack för sena natten, bakgrundsmusiken till sinnrika samtal.”

– Det håller vi med om. Det är kontemplativ, meditativ, drömsk musik att begrunda och varva ned till, säger Igor.

Hasse håller med:

– Man ska se till att ha tid när man lyssnar på vår musik så man inte behöver stressa till bussen om tio minuter.

Skivan är mastrad av Michael Fossenkemper i New York. Han har mixat bland annat Shaquille O’Neal, Mark Snow som gjorde titelmelodin till Arkiv X, RZA från Wu-Tang Clan och Robert Miles, mannen bakom 90-talsklassikern ”Children”. Musik som kontrasterar häftigt mot Knez Roséns lite flummigare uttryck. Försäljningen av fysiska skivor är som bekant begränsad i dessa tider. Därför finns även skivan på Spotify och Itunes. Men mp3-formatets komprimerade ljudkvalitet är de bekymrade över.

– Hur många unga i dag har egentligen en riktig stereoanläggning? Att lyssna på vår skiva genom laptophögtalare är inget vi rekommenderar. Man missar så många dimensioner av musiken. Det är kul om de som köper skivan hör hur det ska låta, säger Hasse.

Knez Rosén är inte överens om allt. Det märks i att de träter exempelvis om huruvida verkligen Sex Pistols kunde spela eller inte. Men i replokalen stämmer personkemin desto mer friktionsfritt. När de talar om symbolik i deras verk framkommer också vissa olikheter.

– I låten ”Tunnels” ser jag så himla tydligt bubblor som svävar i en korridor, funderar Hasse.

– Var det före eller efter LSD-trippen du fick den bilden? skrockar Igor som ser sig som mer abstrakt och kan se ”ett blått streck” i en låt.

Nästa platta är på gång. Då ska en trummis komma med för att få ”bandkänslan”. Det går aldrig att förutsäga vad Knez Rosén tar sig för härnäst.

Hur många unga i dag har egentligen en riktig stereoanläggning? Att lyssna på vår skiva genom laptophögtalare är inget vi rekommenderar. Man missar så många dimensioner av musiken

Mer läsning

Annons