Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Refused tar farväl med flaggan i topp

Annons

På lördagen går hardcorekvartetten Refuseds segertåg i mål i hemstaden Umeå. Nu avslöjar bandet varför det inte blir någon fortsättning.

– Vi vill sluta med fanan i topp, säger bandet i en exklusiv intervju med Västerbottens-Kuriren.

Hardcorebandet Refuseds återförening blev en comeback utöver det vanligt. Från den första hemliga spelningen i hemstaden Umeå i vintras till festivalspelningar över hela världen, från Coachella i USA till Way Out West i Sverige – via Australien och Tyskland.

Överallt har publiken strömmat till och hyllat svenskarna som inte släppt en skiva sedan splittringen för 14 år sedan.

Nu återstår en spelning – i Umeås Exel Arena på lördagen. Några fler spelningar blir det absolut inte. Trots framgångarna.

– Det känns ganska bra att runda av nu. Vi vill sluta med fanan i topp, inte hålla på och nöta sönder det här i något år till. Det är värdigt att ta det nu, säger basisten Magnus Flagge till Västerbottens-Kurirens nöjesredaktör Evelina Burström.

Hon har gjort en lång intervju med bandet som konsekvent nobbat i stort sett alla pressförfrågningar sedan comebacken och målar upp en bild av ett band som till skillnad från hur det såg ut i slutet av 1990-talet nu har en stark gemenskap.

I stället för bråk och osämja kramas bandet. Gruppkramen före varje spelning har blivit tradition – för att lindra nervositeten.

– Det kändes som att man var sju år, klättrade upp på den högsta trampolinen och insåg att man ville klättra ner. Men så stod alla klasskompisarna där nedanför och glodde på en. Då blev det att vi alla kramade varandra, berättar David Sandström för VK.

Framförallt känner bandet stor ödmjukhet över att bemötas som kungar vart de än kommit i världen.

– Vi hade bedömt det som fullständigt osannolikt att vi skulle vara nästan 40 år och göra det här. Det känns ju helt absurt. Om någon hade sagt det då hade vi bara skrattat, säger Kristofer Steen i bandet till VK.

Harrisonburg, USA oktober 1998. Ett internt splittrat band från Umeå gör en spelning i en sunkig lokal inför en liten publik. Fyra låtar in i konserten stormar polisen lokalen. 26-årige Dennis Lyxzén ska precis vråla refrängen till låten ”Rather Be Dead”.

De fyra killarna som är Refused går av scenen. Och tänker aldrig mer gå på den tillsammans igen.

Ett decennium senare har det tredje och sista albumet ”The Shape Of Punk To Come” gett Umeåbandet kultstatus. I så gott som varje intervju får sångaren Dennis Lyxzén frågan om och när Refused ska återförenas. ”Aldrig”, svarar han mekaniskt. Ändå dyker det då och då upp hoppfulla rykten. De erbjuds fantasisummor, men fortsätter tacka nej. Så i början av året hände något. Den amerikanska festivalen Coachella gick ut med att de bokat Refused som headline. Några månader senare tillkännager de Sverigedatum.

Punkbandet Randy från Piteå har delat scen med Refused många gånger och släppte split-EP:n ”Refused Loves Randy” 1995. I kväll gör de dem sällskap en sista gång.

– Om de skulle vilja fortsätta spela för mycket folk och dra in feta pengar så skulle de ju kunna göra det, men jag tror inte att de skulle gå ut och säga att det är över om det verkligen inte var det, säger trummisen Fredrik Granberg som ska fira av dem med den äran.

– Ska man ta farväl så får det ju vara mäktigt. Man måste ha en värdig begravning.

TT Spektra

Mer läsning

Annons